Sverige vill ha 6.

Praktiserar nu sex timmars arbetsdag, det vill säga jobbar deltid på kontoret. Till skillnad mot tidigare perioder, då jag har samlat ihop timmarna till dagar eller halvdagar, hugger jag av varje dag med två timmar den här gången. Det är helt underbart.

Det finns mycket jag känner för ekorrhjulet just nu och kärlek hör inte dit. Jag vill inte leva i ett livspussel eller slösa bort min tid på sånt som inte känns meningsfullt. Jag tänker inte gå miste om Cs barndom för att vara duktig. Jag vill inte vänta till pensionen innan jag hinner börja måla tavlor. Sånt.

Förutom all tid jag får med C ger deltiden samtidigt mer utrymme för sysslorna som skiner och lyser av mening för mig. Det har funkat att vara redaktör för seriekokbok och utföra illustrationsuppdrag medan jag jobbat 40 timmar i veckan som kommunikatör, men omfattningen av sån verksamhet växer inte om jag ska ge allt till någon annan. Jag är 34 år och tid är inte en förnyelsebar resurs. Etcetera.

Tänk när C var liten och nyss hade börjat på dagis och jag jobbade heltid hellre än att vara den enda av mig och N som gick ner i tid, för att inte hamna i en kvinnofälla. Vilda hästar skulle inte kunna få mig att bete mig så dumt igen. Vem tackade mig? Gudrun Schyman? Knappast.


Kommentarer