Igår kväll.

Jag satt vid ritbordet och tecknade och lyssnade på poeten Athena Farrokzhads sommarprat. Jag hade inte hört det förut. Efteråt försökte jag förklara för N hur jag upplevt det. Det gick inte, för jag är inte en poet, men jag tycker att Farrokzhads program var konst. Genom hennes språk och uttryck och alla fantastiska poeter hon citerade fick jag en helt verklighetsnära konstupplevelse. Det är som hon säger, att dikter är lättillgängliga och något som kan visa oss sanningar. Hennes program var en påminnelse om att alla är människor med rättigheter och att det är något som inte kan förbjudas eller stjälas ifrån oss, oavsett de yttre omständigheterna.

Kommentarer