Hon somnar ju ofta först när klockan närmar sig 21. Det har inget att göra med oss vuxna, vi är så präktiga så. Vi har samma rutin varje kväll. Nån gång runt halv sju får hon nån kvällsmat, sen borstar vi tänder, tvättar händer och tar på pyjamas. Sedan går vi och lägger oss, läser saga och släcker lampan.
Sen ligger stackarn där i mörkret och sjunger och krånglar och snurrar. Blev som lite ledsen igår över att hon måste spendera de sista pigga timmarna varje dag i ett nedsläckt rum, när hon gör allt i bästa Alfons-stil för att slippa sova. Men vad ska man göra?
Jag har gett upp om att kunna få C trött tidigare på kvällen. Vi stiger upp senast sju på morgonen, hon är aktiv på dagis och hon sover inget under dagarna. Ändå piggnar hon till vid 19.30, hon är bara sån. Vi har testat att lägga henne senare eller lägga henne ännu tidigare och att vara extra aktiva under dagen, men det ger inget.
Alltså, det här är ju förstås jobbigt för oss föräldrar på grund av att man kan bli galen av långa läggningar med ett busigt barn, ifall det inte framgick. Så min lösning är att acceptera att varannan kväll försvinner, men att jag faktiskt har varannan kväll ledig för att göra något njutigt (rita och lyssna på poddar eller dricka folköl och se nåt bra på teve). De kvällar jag lägger mig med C lämnar jag walk over till livet och gör mig i ordning för sängen jag med. Att jag somnar brukar hjälpa henne att somna, nämligen. Sen vaknar jag med åtta timmar i bagaget.
Idag har N satt igång ett experiment som går ut på att lämna C på dagis klockan sju istället för åtta och så får vi se om det gör henne mera kvällstrött. Mm. Ja, vi får väl se och så vidare.
Sen ligger stackarn där i mörkret och sjunger och krånglar och snurrar. Blev som lite ledsen igår över att hon måste spendera de sista pigga timmarna varje dag i ett nedsläckt rum, när hon gör allt i bästa Alfons-stil för att slippa sova. Men vad ska man göra?
Jag har gett upp om att kunna få C trött tidigare på kvällen. Vi stiger upp senast sju på morgonen, hon är aktiv på dagis och hon sover inget under dagarna. Ändå piggnar hon till vid 19.30, hon är bara sån. Vi har testat att lägga henne senare eller lägga henne ännu tidigare och att vara extra aktiva under dagen, men det ger inget.
Alltså, det här är ju förstås jobbigt för oss föräldrar på grund av att man kan bli galen av långa läggningar med ett busigt barn, ifall det inte framgick. Så min lösning är att acceptera att varannan kväll försvinner, men att jag faktiskt har varannan kväll ledig för att göra något njutigt (rita och lyssna på poddar eller dricka folköl och se nåt bra på teve). De kvällar jag lägger mig med C lämnar jag walk over till livet och gör mig i ordning för sängen jag med. Att jag somnar brukar hjälpa henne att somna, nämligen. Sen vaknar jag med åtta timmar i bagaget.
Idag har N satt igång ett experiment som går ut på att lämna C på dagis klockan sju istället för åtta och så får vi se om det gör henne mera kvällstrött. Mm. Ja, vi får väl se och så vidare.
Kommentarer
Alltså, jag misstänker att din syn på Ns morgontrötthet är baserad på gamla data, han stiger upp okristligt tidigt om morgnarna.
Vi har nog inte varit med om ännu att C somnar i soffan på kvällen, oavsett hur länge hon får vara uppe. Vet inte vad det är, men tystnad och mörker verkar vara nödvändigt just nu.