Snygg och ful del 3.


I en annan dagboksanteckning från samma sommar skrev jag om en annan aspekt av snygg & ful. När jag klädde mig snyggt ansåg jag att jag borde få göra det även om min kropp var för fyllig för att passa in i det rådande skönhetsidealet. Samtidigt ville jag få slippa hela grejen med skönhet.
På senare år har det blivit viktigt för mig att inte shejma tjejer som håller på med smink och skönhet, att sluta hata, börja stötta, jobba med systerskap, se vad man kan ge varandra och hylla det som är roligt i smink, hår och kläder. Jag är trött på att det som flickor och kvinnor gör ska ha låg status utan anledning.
Men jag har alltid hört till den traditionella skara feminister som vill slippa raka mig i armhålan. Skönhetsvård och smink ska vara tillåtet och roligt för alla som vill hålla på med det, men jag vill inte behöva befatta mig med det.
Jag vill att mina ansiktsdrag ska få bara vara och inte något som jag förväntas jobba på. Det är alltså inte fel att jobba på sina ansiktsdrag. Men jag tycker det är ledsamt att det går bättre för mig på en jobbintervju och blir lättare för mig att socialisera på en fest om jag målar mig i ansiktet.

Kommentarer

Unknown sa…
Bra skrivet! Jag har ju typ alltid varit vrålintresserad av smink, mode och allt det ytliga. Och skämts över det, för att det är som sagt "lite tjejigt", alltså dålig egenskap. När jag var nyfrälst feminist i typ 16-årsåldern blev jag så jävla ifrågasatt om det där med smink att det är löjligt.
Jag är rätt glad att det känns lite mer accepterat att som feminist (eller för tjejer överlag) att det är okej att ha ytliga intressen.
Malin sa…
Ja härligast är väl att inte lägga så himla mycket värdering i smink/osmink utan att alla bara får göra som de vill. Så himla energikrävande med massa sociala bestraffningar hit och dit. Tur att vi har bloggosfärens och instagrams alla kompetenta, coola smink- och nagellacksintresserade feminister som kan dra sitt lass :)
Hanna sa…
Så himla bra skrivet. Applåder!