Jag önskar att jag kunde ta det onda i din mage och stoppa in det i min istället.

Hej bloggen. Well, du vet livet.
Magsjukan gick ett andra varv på dagis och C åkte dit igen, riktigt rejält. Efter att själva kräkningarna hade slutat i fredags hade hon fortfarande ont i magen. Natten mot söndag vaknade hon med jämna mellanrum av smärtan, grät och vred sig. Vi ringde 1177 och de hänvisade oss till akuten. Eftersom C har opererats för njurreflux, du vet när pinket kan rinna tillbaka upp till njurarna hur det vill, så blev doktorn orolig att hon hade urinvägsinfektion uppåt njurarna. Vi blev inlagda.

C trivs på sjukhus. Efter att hon fått fasta tills det stod klart att hon inte behövde opereras för något matades hon med glass och sov bra i sjukhussängen. Vi fick permis och åkte hem söndag kväll, men körde tillbaka när C fick tillbaka magontet igen vid 22. Väl på sjukhuset sov hon stilla i sängen tills en sköterska väckte oss 6 på morgonen.

Idag var C piggare. Hon lekte i lekhörnan på avdelningen. Provsvar kom som visade att C inte hade någon infektion, varken i urinvägarna eller någon annanstans. Vi blev utskrivna. 

När vi kom hem lekte vi med mina halsband, åt ägg och äpple och pysslade ett helt krokodilhus inklusive krokodil med hjälp av kartong och limpistol. Sen vid halv tre började C få ont i magen igen. Smärtan kom i vågor och hon skrek och vred sig. Hon somnade i min famn och vaknade ibland av det som gjorde ont. Så var det i fyra timmar. Jag var orolig. Det är en beskrivning med brister. 

Sen gick det äntligen över igen. Jag var tacksam (åter igen, brister). Impulsivt började N riva en vägg och C lekte i avfallet. "Going with the flow" mumlade jag för mig själv.

Kommentarer