Den stora vattendelaren: torktumlare.

Ha ha! Så roligt med den här kommentaren från Lina N på Hannas inlägg om krispig tvätt:
"Säg inte det här till nån men: *ser sig över axeln och väser* Vi har ingen torktumlare! Det fanns liksom ingen när vi flyttade in i huset. Och vi har bytt ut tvättmaskinen men tycker att vi klarat oss bra ändå, utan tumlare. Fast sen fick jag så jäkla många kommentarer på jobbet när jag började fråga runt om varför man skulle ha en torktumlare. Verkade som om det var nåt livsuppehållande elixir typ. Och säkert tre personer frågade förundrat MEN HUR GÖR NI MED UNDERKLÄDER OCH STRUMPOR?? och jag ba, lika förundrat: Eh…vi typ…hänger dem…på torkställningen… Och all of a sudden började jag googla torktumlare som besatt. Gött å höra att man kan leva utan torktumlare, det tackar jag för, då tänker jag fortsätta vara stönig och låta bli. (Minuset är förvisso torkställning uppställd i vardagsrummet, men jag ser det som en installation över mitt liv)"
Vi lever också utan torktumlare och lyckligtvis verkar jag i en tolerant miljö där vårt val att inte ha torktumlare inte har ifrågasatts. Jag har aldrig diskriminerats för detta!
Vi tvättar kläder och hänger upp. De torkar på ett dygn. Det kostar inga pengar, det låter inget, det belastar inte miljön. Och jag står för detta, i en tid då det inte är lätt att vara öppen med en tumlarfri livsstil.

Kommentarer

lmd83 sa…
Lägenhetsboende som konsekvent dissar torktumlaren i den gemensamma tvätthyddan till förmån för att hänga upp tvätten här och var i lägenheten, vid väder även på balkongen.
Tumlare sliter på kläderna, luddar, samt lämnar en mysko lukt av varm textil efter sig.
Tacka vet jag lufttorkat! Då får man dessutom mindfulness och här-och-nu-övningen i att hänga upp tvätten. Och som trångbodd får man öva den kreativa förmågan i att få plats med tvätt och liv.