Att lura folk att hålla på med demokrati.

Jag lärde mig en viktig grej på utbildningen om medborgardialog som jag nämnde tidigare. Det är att kommunen, då menas politikerna i kommunen:

1. De bör öppna sig och ha riktig medborgardialog.

2. Vid vilka tillfällen då? Jo, vid de tillfällen då de inte vill, för att det känns fruktansvärt plågsamt att ha en dialog, därför att man förväntar sig konflikter.

3. Då kan de göra så här: låta en opartisk moderator leda ett möte där flera intressegrupper finns representerade. De som vill ha en ny väg på ett ställe, de som inte vill ha en väg på det stället, de som vill ha en väg på det stället, fast man ska bara få köra på den med häst och vagn. Kommunen ska sedan flytta över beslutandeansvaret på dessa närvarande grupper. Dessa grupper ska få bråka ut med varandra vad som ska prioriteras och komma till ett gemensamt beslut. Det beslutet ska förstås bli det som genomförs, annars är det ingen idé, då borde kommunen inte ha dragit igång en dialog, då går folk bara hem efteråt och känner sig manipulerade och klagar på kommunen och får ohälsa.

Det spännande är att när människor måste diskutera med andra människor som har ett intresse i samma fråga, så flyttas ansvaret för att göra det politiska och demokratiska arbetet över på medborgarna. Politik handlar om att prioritera mellan olika intressen. Folk som klagar på kommunen brukar vända sig till politikerna och säga "jag vill ha".  Politikerna tar emot många önskemål om vad människor vill ha och måste avgöra vem det är som ska få det som den vill ha. Det betyder att även om kommunen vill vara duktig och ha en massa dialoger med olika intressegrupper, men träffar grupperna en och en alltså, så står de ändå ihopklämda mellan allas önskemål i slutändan och måste bestämma vem som ska få det som den vill ha. Att verkligen vara med och bestämma, som medborgare, är att vara med i det politiska arbetet, fastän man inte ens hade tänkt det. Om kommunen lyckas med att genomföra såna dialoger så har man lyckats revitalisera demokratin.

Den som berättade det här hette Martin Sande.

Kommentarer