Varsågoda att diskutera i smågrupper.

N har varit i Frankrike. Han åkte torsdag morgon förra veckan och kom hem mitt i natten mot måndag. Jag fick hjälp med barnhämtning från förskolan torsdag och fredag av min mamma och åt middag där också. Superbra. Under helgen tog vi det lugnt. Det är som vanligt jättedammigt hemma hos oss, men jag har i alla fall städat toaletterna. Jag vet inte exakt hur många gånger orden "städat toaletterna" förekommer i min blogg, men jag kan säga att jag det är ett större antal än jag trivs med. Den planfria helgen gav mig ro att tänka och komma i kontakt med känslor kring mitt liv.
Om jag då hade trivts med rollen som städerska hade ju allt varit frid och fröjd, men vi har verkligen vänt och vridit på den här frågan hemma och mentalt testat alla modeller:

  • Att vi har 50/50-jämställdhet, alltså att vi båda snickrar hälften av grejerna, lagar hälften av maten, städar hälften av städet, repar hälften av bilen, tecknar hälften av serierna etc. Ja, du som skrev kommentaren om att dela 50/50 är jämställdhet, jag har funderat mycket på vad det innebär. Tack för det. Jag kom på i efterhand att du kanske bara menade att dela på föräldraledigheten. Ja, det är den enkla biten. Men sen ska livet levas också, av en manlig byggingenjör och en kvinnlig nörd. Vi släppte tanken på 50/50 eftersom vi har intressen som går i konflikt med det, N älskar matlagning och snickeri, jag vill inte snickra.
  • Att vi accepterar läget och fortsätter som nu, eftersom jag inte vill bygga och snickra utan känner att jag vill lägga mig ner och gråta om jag måste det. Du vet i Arga snickarn när den arga snickaren frågar frun i huset: "Skulle du vilja vara med och bygga?" Och hon alltid säger: "Ja?" Det skulle inte jag svara. Jag skulle ba "näe?" Nej, det vill jag inte? Bryter programmet ihop nu?
  • Att så länge Sveriges befolkning så generöst går ihop om att finansiera detta åt mig, anlita en städfirma. Det skulle vi ha råd med, medan vi inte har råd att anlita byggfirmor till den andra änden av arbetet. Men det faller, jag vill inte, för att köp av städning inte har något att göra med jämställdhet. Jag vill att C ska se både män och kvinnor som städar.
Igår åt jag och N lunch och jag pratade och det här är vad vi kom fram till: Rimliga modellen och tioårsplanen. 
Vi måste byta sysslor ibland. För att jag vantrivs med att vara städerska. Jag måste göra nånting utanför huset, klippa gräset. Enklare projekt. Inte något orimligt. Och N måste städa under den tiden. Jag vill också att vi säljer huset. Det vill vi båda. Eftersom vi har haft ganska hög takt med våra projekt lägger vi försäljningen på en tioårsplan nu. Under helgerna ska huset både utvecklas och förvaltas. Vi ska inte glömma att vi lika mycket måste ta hand om det vi har som att fixa det som behöver göras om. Vi ska båda ta ansvar för att utveckla och förvalta. Med en tidplan på tio år kan vi ta projekten i en lite lugnare takt, leva ett drägligt liv och ändå hela tiden jobba mot vårt mål, som är att flytta till ett lantligt hus i Boden (troligen sant, vi vill ut på landet i ett hem som är vackert och billigt och OBS i bra skick).
Så att.

Konstigt det känns att skriva om det här i bloggen, som att jag öppnar för kritik av våra livsval. Såklart gör jag ju det också, bring it!

Kommentarer

Frida sa…
Det låter väl snarare som ni inte förtjänar nån kritik, utan ett eloge för att ni hela tiden strävar efter att ni alla (inklusive barn) ska få det så balanserat och jämnlikt som möjligt hemma. G har börjat prata om tjejer så hos oss har vi sakta men säkert börjat prata om respekt för andra, särskilt mot tjejer. Vi har alltid haft ganska jämn fördelning av sysslor och sånt här hos oss. A sa här om dagen, lite försiktigt, att han tyckte att jag börjat hjälpa till så lite här hemma. Han har fejat och städat och putsat och donat typ varje dag. Och gjort massor av grejer med G. Jag påpekade lika försiktigt att jag skulle göra mer, om han inte hann före ;)