C sjunger.

"Det blev gulddiamanter i hela vattnet
Jag går på botten
Jag tar hand om hela riket i vattnet"

Idag är det Cs andra födelsedag. Nu är hon på alla sätt en fyraåring.

Jag och N är överens om att hon gjort ett nytt utvecklingssprång den senaste tiden. Ett språng mot vuxenheten.

Härom veckan när hon och jag skulle sova och hon som vanligt inte ville eller kunde sa hon efter en stund i mörkret:
"Åh. Varför håller jag på så här?"
(Paus)
"Vad gör jag mot mig själv?"

Många gånger när hon ska sova och plötsligt blir ledsen säger hon att det är för att hon saknar sin kusin, lilla F.

Fast hon uttalar kusinens namn med s. Istället för själv säger hon selv och istället för också säger hon ockå.

Hon tycker om att se och höra historier som är lite läskiga, med monster och spöken alltså, eller Ronja Rövardotter. Men det allra läskigaste, som är för jobbigt för att se på ibland, är när barn och ungar kommer bort från sina föräldrar.

Igår lyssnade vi på Tummelisa innan vi sov. Hon tog min hand och frågade: "Kommer det gå bra för Tummelisa?"
"Jadå" sa jag.
 


Kommentarer