Ett hemligt blogginlägg.

Igår när jag hämtade C upptäckte jag att någon med hjälp av en mall sprejat webbadressen till en nazistisk grupp på elskåpet utanför förskolan. För några dagar sen upptäckte jag samma klotter på busshållplatsen närmast förskolan. C går på en mångkulturell förskola. Klottret har kommit dit efter attentatet på skolan i Trollhättan. Jag känner ångest. Inte bara en förälders oro, utan ångest över att det fruktansvärda kommer så nära.

I förra veckan lyssnade jag på senaste avsnittet av den jättebra podden Lilla drevet och ungefär i mitten av det avsnittet händer en jobbig grej, som jag ändå rekommenderar alla att höra. De spelar upp delar av Kent Ekeroths (SD) tal i Trelleborg från 17 oktober. Det är ett hattal. Jag var skakad efteråt. Det finns inget rum för diskussion med en människa som talar sådär. Och publiken jublade åt hans ord.

Så det finns nazister på mitt bostadsområde. Det finns nazister där jag bor. På mitt bostadsområde finns det människor som sympatiserar med nazismen. Detta gör ont.

Och den nya migrationsöverenskommelsen och tonen kring politiken. Oavsett partiernas respektive egentliga politik blir konsekvensen av överenskommelsen att riksdagen närmar sig SD:s politik. I morse sa migrationsminister Morgan Johansson (S) i radio att de som kommer till vårt lands gränser kan få höra att det inte finns några platser kvar för dem. I intervju i DN i oktober sa Jimmie Åkesson att han tyckte de som kom till Sveriges gränser skulle få höra "du kommer inte in, det är fullt".

Om det är någonting man har vetat så är det att när etablerade partier går främlingsfientliga partiers politik till mötes, så gynnas de främlingsfientliga partierna. Nu har det gjorts.

Det finns ju också jättemånga fina människor, som har rum för diskussion och som självklart bottnar i sin solidaritet. Folk som tänker och försöker vara riktiga. Folk som inte ljuger. Det är de som tycker att människor är lika värda. Och till exempel att krig är hemskt. Och som vet att folk inte slutar vara fattiga för att vi inte ser dem. De delar ut vantar till flyktingar på tågstationen och de jobbar politiskt.

Efter valet 2014 var jag chockad över läget, men jag tänkte att detta inte äger mig. Jag tänker inte låta mig hindras från att vara en hel människa, som skrattar och tänker och ibland bär roliga byxor, trots det som händer. Ja, vi är många som står för motsatsen till blint hat. Men det blinda hatet finns ju. Och just nu känns det fruktansvärt.

Kommentarer