BFF.

Jag tycker inte det är svårt att hitta människor som det går att umgås med. Alltså, om jag och N ville ha ett dinnerparty så skulle det gå bra, alla stolar skulle fyllas. Men om N gjorde slut med mig och jag behövde träffa en vän som kan trösta mig så skulle det bli svårare. Ja, en tröstande tanke är att jag alltid kan chatta med någon från Borås och jag har ju min syster.

Det som händer människor som mig är att de starka vänskaper man skapade som liten faller bort en efter en under livet och att man inte kan skapa nya. De gamla faller bort, därför att de inte längre kan uppfylla de behov som jag har av hur vänskap ska vara, att man tycker om varandra och att jag inte är utbytbar mot någon annan. Jag behöver att kompisen ska ha längtat efter att hänga med mig, precis som jag har längtat efter kompisen. När det har visat sig att det inte stämmer har jag blivit ledsen och efter det känns det meningslöst att fortsätta med kontakten.

Kommentarer

Sara sa…
Jag vill bli din vän! Vi bor i samma stad.
Malin sa…
Hej! Vad glad jag blir. Vi kan väl börja med att läsa varandras bloggar och kanske höras på mejl eller bli kompisar på facebook? Jag finns där.