En till sak om vänskap.

Jag har haft vänner. Jag skaffade dem när jag var barn, i princip. Vi gick i samma klass till och med högstadiet. Jag tyckte så mycket om dem. När jag började gymnasiet splittrades vi och jag var orolig över att inte kunna skaffa några nya vänner. Oron blev till en låsning som gjorde mig plågsamt blyg. Den här självmedvetenheten gjorde att oron uppfyllde sig själv, jag fick verkligen svårt att skaffa vänner och kunde aldrig ha något avslappnat förhållande till någon i min klass.

Jag är dålig på att hålla kontakten med vänner som jag uppskattar. När jag var 26 och flyttade till Växjö brukade jag fortfarande ringa och prata med min bästa kompis, en av dem som jag lärde känna i grundskolan. Sen slutade jag helt med det. Vi har bott på olika orter i tio år. Jag skaffade vänner i Växjö som jag verkligen uppskattar, men som jag har varit värdelös på att hålla kontakten med efter att vi flyttade tillbaka till Luleå.

I gymnasiet gick jag hos en kurator för att jag ville ha hjälp med min blyghet. Hon hade inte så många redskap att ge mig och det slutade med att vi pratade om mina killproblem istället. För några år sen läste jag boken Introvert av Linus Jonkman och det gav mig en helt annan uppsättning med verktyg för att förstå mitt sätt att vara, som ung och som vuxen. En introvert människa tycker det är jobbigt med sociala situationer. Känslorna blir dubbla. Dels längtar jag efter närhet och dels oroar jag mig för social samvaro. Till exempel kan det kännas jobbigt när folk ringer. Och det känns jobbigt att ringa upp vänner. Det känns jobbigt att gå på fest eller att gå ut på krogen.

Linus Jonkmans råd till extroverta som läser boken är att lämna meddelande på telefonsvararen eller att skicka textmeddelanden till sina introverta kompisar, för att vi ska kunna välja själva när vi ska svara. Jag håller inte med om det. Det är ju förstås skönt i stunden att vara ifred, men det känns inte som något hållbart. Det går ut på att jag som introvert i så fall ska ha extremt ihärdiga vänner som hör av sig och hör av sig och hör av sig för att jag är så fabulöz och så blir det ju inte. Jag måste också anstränga mig och möta halvvägs.

Kommentarer