Vänskap.

Jag vet att jag har vänner, till exempel min internet/irl-kompis Sara. Men jag tänker på mig själv som en person som inte har några vänner. Det visar sig i vissa situationer.
Nu när vi ska adoptera till exempel, så ska vi ha tre referenser, personer som ska intervjuas om mig och N, och vi får bara vara släkt med en av dem. De ska känna oss väl. Det finns ingen sån person tillgänglig för mig.

Igår twittrade jag det här.


Det är sant. Jag minns inte, troligen på grund av hur abrupt bröllopsyra förbyttes i krisartat föräldraskap när C föddes dagen efter bröllopet. Men troligen hade jag ingen möhippa, därför att jag inte kan komma på vem, förutom min mamma och syster, som skulle ha besökt på den. 

Jag fick ett fint svar på min tweet från en person som sa att jag var omtyckt. Hon skrev att vi borde ha en möhippa för mig om jag inte haft nån. Jag blev lite generad över mig själv, men framför allt glad och varm.

Tänk om jag hade vänner och de skulle ordna en möhippa för mig? Tanken gör mig rörd och lycklig.

När jag fyllde 30 blev det av någon anledning som jag har glömt så att jag och en annan person hade en gemensam 30-årsfest. Jag bjöd mina vänner, som då var tre personer. Två av dem svarade inte och den tredje, som jag räknade som min bästa vän, kom inte. Jag bjöd mina föräldrar och två vänner till N som jag tyckte att jag kunde räkna som mina egna. På festen satt jag och N, mina föräldrar och Ns två vänner i ena änden av ett långbord. Sen var det ett antal tomma platser. Därefter fylldes bordet av den andra 30-åringens vänner och bekanta, det var cirka tjugo personer. Det var genant och smärtsamt. 

Jag har N, min syster och min familj och känner mig rik tack vare det. Och så har jag personer som jag har följts åt med länge på internet och som betyder mycket för mig.

På 30-årsfesten hade N ansträngt sig och gjort ett bildspel om mig som visades på en stor skärm. Han hade valt ut så fina saker som jag själv tyckte om. Jag kände mig älskad av honom.

När jag och N gifte oss fanns det en vän jag ville bjuda. Men om N skulle bjuda alla sina kompisar blev bröllopet för stort, så vi begränsade till föräldrar och syskon. 

Jag kan tänka sakligt på att jag inte har vänner och skratta åt det, som i mitt tweet. Men jag är också ledsen över det.

Jag känner mig inte ensam, för jag har nära relationer i mitt liv. Tack för ordet.


Kommentarer

Unknown sa…
Jag vill jättegärna vara din vän! Du verkar vara awesome på ca alla sätt, plus att du gör typ världens bästa serie?!
Vänner är svårt, jag tyckte länge att jag var ensam tills jag insåg att jag inte var det. Och det är så himla svårt att skaffa nya vänner när man blir äldre tycker jag. blir lätt bara barn-prat och det är väl trevligt men det blir lite ytligt ibland.
Malin sa…
Men tack detsamma Lina Roligsson McCool! Bra, då är det bestämt, vi är vänner ;)
Ja skaffa vänner som vuxen är svårt! Att umgås är ju inte samma som att vara vänner.
Hanna sa…
Vad fint skrivet. Jag tycker också att du verkar jättefin på alla sätt!
L sa…
Ärligt och fint skrivet!
Det där med vänner är inte alltid ett enkelt kapitel, inte som vuxen i alla fall. Att en hamnar i random grupp människor till exempel andra som fått barn ungefär samtidigt som en själv betyder ju inte att en klickar med dem. Och som Lina skriver, det där barnpratet som ofta blir samtalsöppnaren, det blir ofta just bara ytligt och i värsta fall ytligt skryt. Orka...
Men vi är också alla olika, och medan vissa behöver en stor mängd vänner för att trivas så behöver andra inte riktigt lika många. Jag hör till dem som mår bra av en lite mindre mängd vänner.
Hade vi bott nära varandra så hade jag gärna varit din vän för du är en härlig typ! :-)
Malin sa…
Hanna och L: vad fina ni är!
Nej, jag behöver ju faktiskt nära noll social stimulans för att vara tillfreds. Till exempel tycker jag att en kommentar på bloggen (även såna som inte är så här fina!) ger mig utbyte som räcker ett tag. Men nära vänskap, det är nåt speciellt.
Kram på er!
S. sa…
Fint och starkt skrivet! Känner igen mig, även om jag har typ 3 nära vänner.
Malin sa…
Tack S och lyllos dig!