Kära dagbok!

De senaste dagarna eller veckorna har jag känt stress. Härom dagen när jag var hemma och jobbade på min bok pausade jag. Jag avsatte fem minuter till att göra en avslappningsövning. Övningen tog bara tre minuter och efter den kändes det bättre. Jag vet inte om det är renande att lista saker jag är stressad över eller om det förvärrar känslan? En del saker är svåra att påverka.

Jag oroar mig över klimatförändringarna, miljöproblemen och alla former av extremism som växer. För mig handlar det om högerextremism och arga sexistiska män, men också den islamistiska terrorn.

Jag vet att världen är fredligare än nånsin, men jag oroar mig över framtiden.

Politiken har känts mindre inspirerande de senaste veckorna. Det har känts mer som att härda ut genom en storm eller en attack. Jag känner mig liksom, jag har liksom...

Utöver det så har jag känt mig stressad över att få klart min bok, fastän den inte ska vara färdig förrän i augusti. Och över pengar. Pengar i förlaget. Det är ju såklart en nyttig signal om att jag behöver göra något. Jag har börjat kolla på olika möjligheter att finansiera saker i mitt förlag.

Det går bra med boken. Jag har kommit i kontakt med hur jag vill att mitt liv ska vara.

Nu ska jag berätta lite om min dag. Jag gick upp vid sex. Jag åkte buss till jobbet. Senast jag var på kontoret var halva måndagen, då försökte jag göra veckans uppgifter på fyra timmar och fick huvudvärk. Jag kände mig besviken på mig själv över att jag fick huvudvärk.

Jag tror att jag är en person med låg energinivå? Eller? Någon beskrev sig själv som en lågenergiperson och jag tänkte på mig själv.

Igår var N i Stockholm över dagen, borta från tidig morgon till kväll. På lördag ska jag till Kiruna. Avresa 6.30, hemma 23. Trädgården är en avstannad process med jordhögar och hål. Maj månad var såhär förra året också. Vad är det med dig, maj?

Jag hade en bra arbetsdag på kontoret och slutade vid lunch. Jag träffade N och vi åt på kafé rekommenderas. Där kunde vi ha ett ordentligt samtal för första gången på ungefär en vecka.

Vi lämnade lokalen tillsammans, skildes åt och jag gick ner till fiket i smedjan. Jag hade tagit med mig utrustning och gjorde tre teckningar. Den första blev inge bra, men den andra blev bra.

Jag satte mig på bussen och hämtade mitt barn. Varför har jag så svårt med tålamodet när hon ska cykla på egen cykel? Jag håller i ett sånt där handtag som sitter fast i cykeln. Fastän vi inte har bråttom vill jag bara hem när jag hämtar på förskolan.

Vi lekte lite och sen lagade jag mat: skrei i en sås på kokosmjölk och tomat, böngratäng och gröna ärter. Mina rätter brukar inte bli så snygga att se på, men smaken blir bra. Jag blev imponerad av hur C åt av denna mystiska anrättning. Hon är helt öppen för olika rätter nu, är det kanske en fas? Igår gjorde jag löksoppa. Hon hällde själv upp hela tallriken full och åt upp det.

Det och en mjukmacka.

Jag hade ont i nacken och kände mig trött, så jag bestämde att jag och C fick sitta och se barnprogram i paddan alternativt läsa. Efter en lång stund dukade jag av bordet.

N kom hem strax innan åtta. Han har mycket på jobbet.

Nu ligger N och C i sängen. Jag ska fortsätta med min bok.

Kommentarer