Frukost.

Det är klart att jag alltid vill att C ska sitta i famnen på mig, för det är ju mysigt, bara det att jag inte vill det medan jag äter frukost och läser tidningen. C äter frukost såhär: glufs. Sen har hon ätit upp sina tre ostskivor och ett kvarts ägg (hon går på lchf) och är färdig. Vid det laget har jag däremot druckit en sipp med te och ätit endast tre av mina nio tunnbrödmackor med ost och kaviar och jag är redo att sitta med knät uppdraget under hakan och läsa tidningen i 1,5 timme. C närmar sig mig i en ballerinadräkt och frågar "får jag sitta i din faaaaaamn". Nej, säger jag, inte just nu, för jag äter frukost och läser tidningen. "Men jag fryyyser" säger barnet.
"Ta på dig en tröja då istället för bara en ballerinadräkt."
"Nej, jag vill inte!" (Gråtfärdig)
"Men då får du lov att frysa."
Sedan tappar jag fokus på samtalet då mina ögon fångas av en bildtext om Boris Jonson. C tar tillfället i akt att klättra upp bakom min rygg och klänga sig fast där. Efter ett par minuter börjar hon sakta röra sig runt mot andra sidan, som en bergsget i Anderna. Snart sitter hon i min famn. När jag upptäcker detta på grund av smärta i benen får ballerinabarnet tillgång till en iPad och värmande täcke i soffan.



Kommentarer