Mödravård och fosterdiagnostik.

I onsdags 6 juli gick jag på första besöket hos barnmorskan. Ska nu skriva ett inlägg i den stil som mammor på familjeliv skriver:

hade besök mvc bm ons. bf 23 feb. specmvc dr bokad, inga smdr. vul, rul, tul. u-glukos 3,6.

Obs jag vet inte vad vul, tul eller u-glukos betyder men jag är nyfiken.

Nu åter till ett begripligt sätt att skriva. Förra gången jag var gravid fanns det inga APPAR, eller åtminstone hade inte jag såna. Nu har jag det och tack vare gravidappen hade jag redan fått ett datum för beräknad förlossning, den 23 februari 2017. Det bekräftades hos barnmorskan.

Vi gick igenom ett vanligt formulär med frågor om arbete, sjukdomar, hälsa, träning och alkohol. Visste du att man ska undvika alkohol när man är gravid? Det var en nyhet för mig.

Jag längtar efter barn och jag vill ge C ett syskon att dela stöd och ansvar med när jag och N blir äldre. Av den anledningen, att jag vill få ett barns om kan bli en självständig människa alltså, vill jag göra ett KUB-test, eller ännu hellre ett NIPT.
KUB-testet är ett sätt att beräkna sannolikheten för att barnet har en kromosomförändring. Man kollar på olika proteiner som finns i mitt blod och gör ett ultraljud. Men KUB-testet visar bara på sannolikhet. Om man får hög sannolikhet så går man vidare och gör ett fostervattenprov, eller kanske moderkaksprov, om man vill. Då får man ett säkert besked. KUB görs ganska sent, mellan vecka 11 och 14. Fostervattenprov görs tidigast i vecka 15. Jag tycker det känns jobbigt att barnet hinner växa så mycket innan vi vet om det har någon kromosomförändring eller inte. KUB-test erbjuds inte i Norrbotten, så om vi vill göra det måste vi åka till Umeå. Det känns också motigt.

NIPT-testet är bra, men det erbjuds nästan ingenstans i landet, av landstingen alltså. Däremot privat. Med hjälp av ett blodprov på mig tidigast i vecka 10 (bra!) får vi med 99 procents säkerhet veta om barnet har någon kromosomförändring. Det skulle vara ultimat. Jättebra. Det kostar 8 500 kronor att göra på Norrlandskliniken i Umeå. Så det är uteslutet.

Min barnmorska, som jag gillar, hade skrivit ut ett papper med info om KUB och NIPT. Den var inte så omfattande och helt generell. Till exempel stod det inte var vi norrbottningar ska vända oss om vi vill göra KUB. Hon drog fram ur minnet att Umeå är rimligast. Om NIPT-testet stod det bara att det finns.

Eftersom C föddes i vecka 24+1 så är det här en speciell graviditet. Jag ska få cerklage runt livmodertappen, alltså att man syr ihop livmodertappen med en ståltråd. Det fick jag veta efter att C hade fötts.
Min barnmorska funderade och sa att hon trodde det gick bra om jag själv ringde till specialistmödravården för att boka tid där.
"Det brukar vara så att vi barnmorskor ska ringa om allt, men jag tror det går bra om du själv ringer. Om de säger något så får du hänvisa till mig."
Hon kunde inte heller boka en tid för nästa besök hos henne själv, utan bad mig att ringa upp MVC igen i mitten av augusti för att boka en tid.
"Det skulle vara bra om du kunde göra det, så jag inte behöver komma ihåg att boka in dig."

Så jag gick från mödravårdscentralen med tre trådar i handen: Boka nästa MVC-tid, ringa till Umeå för att undersöka om KUB-test och ringa till specialistmödravården för att få in mig själv där. Om jag hade funnit mig så hade jag bett henne att ringa till specialistmödravården åt mig åtminstone.

Två morgnar senare ringde jag till specialistmödravården. De har telefontid 07.00-07.45. Jag vet inte varför de har denna okristliga och snåla telefontid, för de hade en sån där funktion där man lämnar numret och blir uppringd senare. Det blev jag, av en sköterska som ifrågasatte om det var specialistmödravården som ordnade med cerklage på folk. Hon tyckte jag skulle testa att ringa samma nummer igen och välja Gyn. När jag lät förvånad och frågade om jag kunde ringa efter telefontiden isåfall, för den hade gått ut, så ändrade hon sig direkt och sa att hon skulle höra med läkarna om saken och ringa upp mig sen. När hon ringde mig hade jag fått en läkare, som heter doktor Liselott, och en tid hon doktorn 1 augusti.
"Är det på specialistmödravården?" frågade jag, för att få tydlig info om var jag hörde hemma.
"Ja" suckade sköterskan på inandning.
När jag har läkarbesöket är jag i vecka 10. Cerklaget ska sättas fast i vecka 16.

När jag var gravid med C började jag blöda en gång, ganska tidigt i graviditeten. Jag ringde upp sjukhuset och pratade med en sköterska. Samtalet gick såhär:
Sköterskan: "Är det färskt blod?"
Jag: "Ja."
"Jaha, men då finns det inget du kan göra, utom att vänta fyra veckor och sedan ta ett graviditetstest för att kolla om du fortfarande är gravid."
När jag lät förvånad och frågande ändrade hon sig genast.
"Nej, men du får ju komma in och kolla upp det. Du måste komma in och kolla upp det."
Och så åkte jag och N in och gjorde ett ultraljud. (Då var allt lugnt i livmodern.)

De här händelserna har lärt mig att just sköterskor inom mödravården kanske inte sitter inne på den tvärsäkra och korrekta information som jag är ute efter. Att det är på sin plats att ställa några extra frågor om det är något som jag tvekar över.

Ja, det var väl det för närvarande. Jag är alltså i vecka 8. Och jag mår okej. Visst mår jag lite illa ibland, men det är överkomligt. Man får vara tacksam för varje dag etcetera.

PS. Är det normalt att gravidmagen går hela vägen runt? DS.



Kommentarer