Prematur.

C föddes i vecka 24+1, femton veckor för tidigt, eller lite mer än tre månader. Hon föddes i juli, men skulle ha fötts i november.

Härom natten låg jag och tänkte på tiden på sjukhuset och blev oerhört motiverad att inte uppleva en sån igen. En internetbekantskap har fått barn nyligen, som föddes i vecka 36. I vecka 37 räknas barnet som fullgånget. Ändå kände jag igen våra upplevelser av sondmatning, cpap för andningen och att inte kunna vara ensam med barnet. Fast såklart att förbättringarna hos den bekantas barn är snabbspolad jämfört med vår upplevelse, det handlar om dagar istället för månader av vård.

Ett barn fött i vecka 36 skulle vara ett mycket lyckat utfall för oss. För något år sedan tog jag kontakt med vården för att få reda på hur en andra graviditet skulle kunna bli för mig och en bebis. Jag pratade med en överläkare på Sunderby sjukhus som berättade att man vet att man kan förlänga graviditeten, det kan handla om ungefär en månad. Men någonting exakt går såklart inte att säga. Jag ska få cerklage, att min svaga livmoderhals sys igen med en ståltråd. Det kan bli fråga om sjukskrivning, där jag får ligga i sängen under en period, uppåt ett par månader. Jag kommer att ha begränsningar på mig, får inte bära eller lyfta tungt och det äktenskapliga samlivet får ligga på is. Stress är inte bra, men mental stress kan inte utlösa en förlossning. Jag har ändå tänkt dra ner på takten eftersom jag vet att jag mår bra av det. Nu ligger mitt fokus på att bygga barn.

Mitt mål är att barnet ska bli fullgånget. Jag har tänkt testa att vara väldigt gravid. Den tanken gör mig glad.


Cs blodtrycksmanschett från neonatalavdelningen i Umeå.

Kommentarer