Gratislunchen.

Jag läste Gratislunchen av Therese Uddenfeldt under två mentalt omvälvande dagar härom veckan.


Boken gav mig en förändrad syn på hela vår civilisation. Jag kommer ju från miljörörelsen, kan man säga. Boken handlar om vårt beroende av olja och fossil energi. Sättet jag har betraktat olja har alltså varit som något svart och smutsigt, som är farligt, som vi måste sluta använda för miljöns skull. Det var väldigt nyttigt för mig att läsa Gratislunchen. Den handlar om vad oljan har gett oss. Och betytt och fortfarande betyder för oss människor. Jag har förstått att jag älskar olja. Ja, jajamän. Om inte människor hade börjat använda energi från kol och olja skulle vi inte ha kunnat utveckla ett samhälle. Eller en välfärd. Vi skulle inte ha betald semester eller föräldraledighet eller datorer eller internet eller en iPhone. Vi skulle inte ha kunnat åka till månen eller skickat iväg Philae att landa på en komet. Olja är magi.

Människor har åstadkommit otroliga saker och visst har vi en bra hjärna. Vi är smarta och kan lösa många problem. Men utan oljan hade vi alltid, som Uddenfeldt beskriver det, suttit fast i naturen med ett gummiband. Innan kolet kom levde människor av milt solljus, som drev allting, fick växter att växa och gav energi till muskler. Maxhastigheten att färdas i var 7 kilometer i timmen, till häst. Framför allt gick det inte att flytta på den energikälla man hittade. Till exempel en fors. Man fick bygga kvarnen vid den forsen och så var det med den saken. 
Med kol ändrades det och gummibandet töjdes ut. Med hjälp av oljan brast gummibandet. Jag känner i hela min kropp hur oemotståndligt det är att utnyttja en sån resurs.

Nu har vi människor hållit på att öka vår energiförbrukning under ett par hundra år. Den ökar fortfarande. Vi har ju byggt ut förnybara energikällor för att minska oljeberoendet. Men tyvärr har vi samtidigt ökat vårt bruk av fossil energi så mycket att den gröna energin inte har kunnat ersätta något, den har bara har blivit ett tillägg. Vi har byggt upp hela vår mänskliga civilisation på olja. Och civilisationen har blivit stor och komplex.

Uddenfeldt pekar på att problemet inte är att oljan kommer att ta slut en dag, utan att vi kommer att nå peak oil. Efter det blir olja med stort energiöverskott svårare att få tag på. Produktionen av olja kommer att minska för varje år, med några procent. Ekonomin och civilisationen kommer inte att kunna växa, för vi kommer att ha mindre energi att använda för varje år. Samtidigt kommer vi att behöva göra mer, behöva använda mer energi, eftersom vi behöver ställa om samhället. Det är ett stort arbete. Vi kommer att behöva allt mer energi, men ha tillgång till allt mindre. Det betyder att tillväxt kommer att upphöra av fysiska, matematiska anledningar. För att det går inte. Det betyder ju egentligen att det inte går att ställa om efter att vi redan har hunnit passera peak oil. 

När kommer peak oil? Ja, den kanske kommer nu. Det kanske var 2008 (källa ej Uddenfeldt utan den här forskaren från BP). Vi kanske är på krönet av peak oil nu, eller kommer att passera det under det närmaste decenniet. Det här handlar ju bara om matte och att räkna ut hur mycket oljereserver det finns i marken. 

Men peak oil är inget som fölk har lust att tänka på. I Norge inträffade peak oil år 2001, när det gäller de norska oljereserverna alltså. Men om Norge är ett exempel på hur ett samhälle reagerar på peak oil så visar det att människor går in i förnekelse. Jag börjar tänka att vi människor har psykologiska begränsningar som gör att vi inte klarar av strategiska beslut som grupp. Det känns som att en människa kan vara jättesmart, men att människor i grupp inte kan vara det. Vi klarar till exempel inte av att genomföra nödvändiga förändringar inom organisationer, på nationsnivå eller globalt, fastän man vet att det kommer bli nödvändigt. Det känns som att det skulle behövas en social Einstein för att leda en sån förändring.

Men nöj dig inte med att läsa min fattiga sammanfattning av Uddenfeldts bok! Köp den. Du behöver inte vara orolig, för den är inte jobbig. Den är en bladvändare. Bara en sån sak som att hon jämför oljeproduktion med chipsproduktion på flera ställen i boken.

Kommentarer