Malin klumpbloggaren.

Jag läste uttrycket klumptitta i Dagens nyheter och med det menades att maratontitta på en teveserie. Den här sommaren är jag en klumpbloggare. Jag jobbar med upp till en veckas inaktivitet för att sedan publicera upp till tio inlägg samtidigt. Det är min naturliga rytm, va.

Vi har haft besök av min svåger med sambo och tre barn i passande ålder. Jag gillar dem. Igår lördag åkte vi till Leos Lekland, där barnen fick leka, inte tills de fått nog, utan tills det var dags för middag. N gjorde pulled beef som vi åt i tortillabröd.

Idag söndag gick vi till miljögården där vi tittade på djur och åt våfflor. C var inte på sitt bästa solskenshumör, för barn är ju barn. Till exempel kan det vara så att man måste stå bakom en gardin och gråta hejdlöst för att ens våffla ser ut som ett spöke. Men så småningom vände humöret och jag blev glad över hur hon lekte med sina kusiner.
Samtliga barn var fascinerade av grisar.



Vuxna män gör saker tillsammans.


C produktutvecklar.


Barn spelar tv-spel.

Kommentarer