Och varje ord faller som en diamant från hennes läppar.

Vi ska sova, C ligger uppe i sin loftsäng, jag på en madrass på golvet. Hon är inte redo att komma till ro än, sticker ut sitt lilla ansikte över kanten på sängen.
"Mamma. Finns... brottarrumpa? Mamma, säg alla saker som finns i hela världen."
Jag försökte.

Igår utvecklade hon lite kring sin osynliga vän Andra C:
"Andra C vet allt. Hon har funnits alltid. Till och med när dinosaurierna fanns!"

Wow! Jag blev avundsjuk både på Andra C och på C som känner henne.

När jag frågar C hur hon har fått reda på nåt, eller varför hon tror att något förhåller sig på ett visst vis, så kan hon säga:
"Det har Andra C sagt."

Första C:




Kommentarer