Den långa kön.


"Rasism har alltid handlat om ekonomisk oro och materiella maktförhållanden. Rasismen är ingen lek som vita ägnar sig åt för att det är kul, utan det är ett konkret försvar av materiella resurser. 

Författaren Ta-Nehisi Coates har ägnat tiden efter valet åt att påminna oss om att rasism alltid har handlat om ekonomiska förhållanden. Rasismen genomsyrar inte bara våra vardagsreslationer 
utan våra maktsystem. Rasismen präglar bankernas beslut om vem som förtjänar ett bostadslån, politikernas val av vilka familjer det är värt att spendera pengar på, polisens val av vem som förtjänar en klapp på axeln och vem som förtjänar att skjutas, rättsväsendets val av vem som förtjänar att dömas till grova straff, lärarnas beslut om vilka elever som anses vara för stökiga.

Rasism handlar om att vita tjänar materiellt på ett rasistiskt samhälle. Det är lätt att tro att det här bara handlar om folk som är dumma mot varandra. Mer störande är det att fundera över vem som egentligen tjänar på det, skriver Coates.

I den nya boken ”Strangers in their own land” skildrar sociologen Arlie Russell Hoschild konservativa väljare i Louisiana. Hon har tillbringat fem år med dessa väljare och konstaterar till slut att de verkar se den amerikanska ekonomin som ett nollsummespel, mellan vita amerikaner och etniska minoriteter. De beskriver USA som en metafor där alla medborgarna står i en väldigt lång kö, till den amerikanska drömmen. De tycker att de har jobbat hårt och följt reglerna. Men så kommer Barack Obama och ger vissa grupper förtur: svarta, latinamerikaner, papperslösa, kvinnor.

Den amerikanska högern har under ett halvt sekel skapat denna mörka berättelse om USA, där alla står i en lång kö och bråkar om en bit av samma, krympande paj.

Det går alltså inte att isolera rasismen från väljarnas upplevda ekonomiska otrygghet, eller vice versa. De två hänger alltid ihop.

Amerikaner har inte plötsligt blivit främlingsfientliga rasister. Snarare har genuina politiska och ekonomiska bekymmer antagit en rasistisk form, skrev den brittiske författaren Kenan Malik efter valet. Även om alla Trumps väljare inte röstade på honom på grund av hans främlingsfientliga idéer råder det inget tvivel om att Trump ser sin valseger som ett mandat för att genomföra en politisk agenda där vit nationalism är själva kärnan. Han har utsett Steve Bannon, en hjälte för den nationalistiska och ofta nynazistiska alt right-rörelsen, som chefsstrateg i Vita huset. Som justitieminister utsåg han Jeff Sessions, en Alabama-senator som på 1980-talet ansågs vara så rasistisk att han nekades ett jobb som federal domare.

När alt right-rörelsens självutnämnde ledare Richard Spencer samlade sina anhängare i Washington strax efter valet, för att fira Trumps valseger, avslutades ett långt hyllningstal till Trump med att publiken började göra nazisthälsningar. Spencer ifrågasatte även om judar bör kallas för människor.

Att vi fortfarande diskuterar huruvida detta verkligen handlar om rasism är en stor triumf för högerpopulisterna. Så länge vi vägrar erkänna att rasismen är en egen, oerhört stark politisk kraft så kommer det här att fortsätta hända, i land efter land."

Utdrag ur Martin Gelins text i DN idag. Pusselbit efter pusselbit läggs på plats för att förstå varför högerpopulismen växer. Tack!

Kommentarer