En koll.

Idag var jag och C på ett möte med en psykolog, något som vi valt att göra som en del av Cs prematuruppföljning. Under två timmar lekte C med klossar, byggde pussel och svarade på frågor som: "Varför har man på sig skor?"

En kul detalj var att C förklarade att hennes svarta sammetsklänning var "en häxklänning", sedan ritade hon till min förvåning ett pentagram på ett papper, sedan droppade hon orange färg på papperet och sa "det här är liksom blod".

Cs svar på frågan om skorna var "för att inte fötterna ska bli smutsiga".

Bedömningen: "Ja, barnet har normalt intellekt, men verkar vara lagd åt det ockulta."

Nä, vi har faktiskt inte fått bedömningen ännu, men jag känner C och... bryr mig inte om vad resultatet blir. Jag menar, inte på något sätt som räknas. Det här gör vi så att vi ska kunna ge C rätt stöd ifall hon skulle behöva det när hon börjar skolan till exempel.

När psykologen frågade varför man ska säga tack när man får en present sa C: "Annars blir det inget trevligt." Jag blev stolt, hon är ju en väluppfostrad häxa. 

Hennes mörkerhet:



Kommentarer