Total recall of a birthday party.

Nu ska jag berätta om kalaset förra helgen. Okej, det var såhär. Jag var helt införstådd med: jag skulle vara där. Klockan 10.45 på söndagen, jajamän, det var inplanerat i kalendern. Det hade varit mycket under veckan, kontorsfest på fredagskvällen och styrelsemöte hela lördagen. Medan C höll på att klä på sig på söndagen, på väg mot kalaset, kom jag på att vi inte hade någon present till barnet. Jag blev lite svettig och började rusa runt i huset med C i släptåg för att hitta något som kunde bli en present. Hittade en av Cs uppskattade kapitelböcker som vi köpt nyligen. Jag slog in den i presentpapper medan jag inom mig bar vetskapen om att jag gjort ett hundöra på minst en av sidorna. Vi kastade oss in i bilen och körde iväg. Hela vägen tjatade C om att vi borde ha tagit med två paket, men jag rättade henne och ba "nej, ett paket räcker på ett sånt här kalas". När vi kom fram, sena på grund av paketfixet, visade det sig att det var två barn som hade kalas tillsammans. Just det. Det hade jag vetat, hade sett det i sms:et med inbjudan, men det hade jag helt glömt bort. Jag accepterade mitt öde. Jag är den mamman.


Kommentarer