Sagan om de åtta ultraljuden.

Jag ska berätta historien om denna graviditet via åtta ultraljud.

Ultraljud nummer 1
I samband med att jag blev gravid kände jag mig orolig och tänkte vänta ett tag med att vara glad. Hormonerna rusade, jag mådde dåligt och jag formulerade vad jag behövde av vården. Det gick smidigt att få kontakt med vården. Eftersom vi fick missfall förra gången (missed abortion) fick jag komma till gyn i vecka 8 och kolla så att fostret levde. Jag såg ett litet hjärta som tickade. Upplevelsen kändes lycklig och privat.

Ultraljud nummer 2
När jag var i vecka 11 hade jag min första tid hos specialistmödravården. Doktor B gjorde ett ultraljud. Allting såg normalt ut. Jag bestämde mig för att jag ville göra NIPT-test, non invasive prenatal test, ett blodprov som visar om barnet har kromosomfel.

Ultraljud nummer 3 och 4
Den 31 januari hade jag tid för NIPT-testet hos en privatläkare. Men under ultraljudet såg doktorn direkt att det var något som inte stämde. Urinblåsan fyllde nästan halva buken och såg ut som ett svart hål i barnet. Jag skrev i min dagbok:

"Hon ordnade en tid hos doktor Åke i Sunderbyn. N följde med mig dit. Den noggranna undersökningen visade att vårt barn ser ut att ha en 'allvarlig missbildning'.
Doktor Åke tog hand om oss. Han ringde runt till Uppsala och Umeå. Vid varje samtal berättade han vår historia för doktorn i andra änden.
- Jag har en patient här. Hon är gravid. Första barnet föddes med buller och bång i tjugofjärde veckan med urakut snitt på grund av sätesbjudning. Det är många år sen nu. Sen har de inte vågat bli gravida förrän förra året. Då fick hon en missed abortion. Nu ser jag en förstorad urinblåsa och de vill ha klarhet i vad det här är.
Doktor Aylana i Uppsala sa att det är stor risk för att barnet har kromosomfel och att vi borde göra ett moderkaksprov. Doktor Åke bokade det åt oss i Umeå. Vi ska åka dit på tisdag."

Jag sörjde att graviditeten var över.
"Jag satt i undersökningsrummet och sa adjö till alla upplevelser som följer med att skaffa barn. Till byglarna på britsen och till att höra doktor Åkes röst. Till kexsmulorna i sängen, som hamnat där för att jag försökt häva illamåendet på morgnarna. Fladdret av fjärilsvingar i magen som är barnets första rörelser. Man kan inte få allting som man vill här i livet. Inte en ny liten krabat att älska. Inte en ny runda med spädbarnstidens kärlek och tumult eller att testa att amma ett barn eller att ge ett syskon till C."

Men dagen efter ringde doktor Åke till N. Han hade forskat. På grund av den stora urinblåsan löpte vårt barn 25 procents risk att ha kromosomfel, men hos de barn som inte hade kromosomfel brukade den förstorade urinblåsan försvinna spontant i de flesta fall.

Jag noterade: "Vi har statistiskt sett 75 procents chans att barnet inte har kromosomfel. Om barnet inte har det så kommer vi att gå vidare till andra omgången, där vi har en nittioprocentig chans att barnet blir friskt. Tror jag.
Jag vet inte om man blir frisk om en förstorad urinblåsa försvinner spontant. Men jag tycker det låter bra."

Ultraljud nummer 5
I Umeå. Hur läkare och barnmorskor än kämpade kunde de inte göra moderkaksprovet på mig. Mina tarmar låg i vägen. Hela familjen hade åkt ner dagen innan provet, det är en resa på 27 mil. Vi sov på patienthotellet och sjukvårdspersonalen ägnade ett par timmar åt att försöka genomföra provet. De stack mig aldrig, de gjorde ultraljud på ultraljud (som jag räknar ihop till ett) där en streckad linje över skärmen visade sticklinjen, som hela tiden gick igenom något som inte borde punkteras. Jag fick dricka och kissa i omgångar för att urinblåsan skulle flytta livmodern. Det hjälpte inte. Men något jag såg när jag tittade på skärmen var att det svarta hålet i barnet var försvunnet.
Doktorn ville inte göra en undersökning av urinblåsan eftersom det inte stod på remissen, men jag tvingade en ultraljudsbarnmorska att göra det. Hon såg att urinblåsan var normal, men sa att en läkare måste bekräfta det. Vi åkte hem från Umeå med oförrättat ärende men försiktigt positiva.

Ultraljud nummer 6
Dagen efter Umeåresan ringde jag till specialistmödravården och fick komma dit. Doktor Åke gjorde ett nytt ultraljud och bekräftade att urinblåsan såg helt normal ut. Den hade gått tillbaka.
- Det är klart att när man ser en sån här förbättring känner man ju sig väldigt positiv, sa doktor Åke.
Jag avbokade den nya tid för moderkaksprov i Umeå som jag hade fått.

Ultraljud nummer 7
jag hade bokat ny tid hos privatläkaren för NIPT-test. Även fast signalerna varit positiva ville jag ha en bekräftelse på att barnet inte har kromosomfel. De kromosomfel som är vanligast vid förstorad urinblåsa är trisomi 13 och 18, som barn inte överlever. Privatläkaren gjorde ultraljud innan blodprovet.
- Jag ser en jättefin ryggrad, en jättefin mage och en jättefin urinblåsa, sa hon.
En sköterska tog blodprovet på mig. Svaret skulle dröja en eller två veckor.

Ultraljud nummer 8
Doktor B och doktor Åke undersökte mig tillsammans den 20 februari för att följa upp urinblåsegate. De gick igenom hela barnets kropp. Allting såg normalt ut från fötter till skallben, inklusive urinblåsan. Ingenting tydde på kromosomfel eller andra missbildningar. Vissa saker, som att barnet hade öppna händer, inte knutna, tydde tvärt om på att barnet inte har kromosomfel.

Idag ringde privatläkaren. Vårt barn har inte kromosomfel! Testresultatet är 99 procent tillförlitligt. Så lyckligt lottade vi är som kan se fram emot att få ett friskt barn. Nu ska jag unna mig att vara glad.

Kommentarer

Men oj vilken jäkla resa ni gjort!!! Men vad underbart skönt att det såg bra ut nu! Vården är så himla himla fantastisk! Är nipt och kub samma sak eller är nipt något man gör privat? Alltså, är så himla himla glad för eran skull! Kram!
Anonym sa…
Amenåh, glädjetårar! På riktigt!
Anonym sa…
Oj vilken jobbig start. Men stort grattis! Jag håller tummarna för att resten blir lugnt och stabilt :)
Henrik Fakir sa…
Tjohej, jag blir så enormt lycklig för er skull. O vilken resa sen. Nu får vi hoppas på en lugnare fortsättning. Jättemånga bamsekramar från mig
Malin sa…
Tack snälla fina! Ja vården är fantastiskt bra. Nipt är ett nyare prov som jag tror görs på vissa landsting men inte i Norrbotten eller Västerbotten. I Luleå kostar det 6500kr privat. Man tittar på barnets kromosomer via mammans blod, eftersom lite sånt finns i blodet när man är gravid. Resultatet är mycket mer tillförlitligt än kub som mer handlar om att beräkna sannolikheten genom att titta på barnets nacke, mammans ålder och andra ämnen i mammans blod. Med nipt är ett positivt besked säkert, därför gjorde vi det. Ultraljudet som privatläkaren gjorde på mig innan nipt-blodprovet är för att se till att barnet lever och att det är i rätt vecka, det är inte en del av testet. Jag hoppas det kan bli nåt som vården erbjuder snart.
Kram!
Malin sa…
Tack för både grattis och tummar!
Malin sa…
Ja det skulle sitta riktigt fint med en okomplicerad graviditet framöver. Tack för lyckönskningarna! Kram!
Cissi sa…
Hurra, vilka fantastiskt glada nyheter! Grattis till er alla tre! 💕
Cissi sa…
Eller alla fyra kanske man ska säga 😊
Men wow! Det låter ju helt fantastiskt! Verkar vara ett mycket bättre alternativ till KUB, hade jag vetat detta fanns när jag var preggo hade jag garanterat gjort det. Min BM övertalade mig till att inte göra KUB pga "risker". Lite wierd. Men tack för förklaringen!
Malin sa…
Tack Cissi! 😊❤