Harald Bergius om begravningar:

Hur det vore om man arrangerade en jordfästning (förslagsvis sin egen) med betoningen snarare på fest än på tradition.

Man behöver ju inte gå hela vägen till ölhjälmar och pruttkuddar, utan kan nöja sig med öppen kista med en överraskning. Så att när de första sörjande kommer fram och tittar ned, upprivna av saknad och oro över vad de ska få se, ligger man inte där. I stället finns en handskriven lapp med en ledtråd, som leder till en annan lapp med en ledtråd och till slut går hela begravningsföljet på skattjakt upp och ned och runt och ut ur kyrkan innan de, gömd bakom en hög med psalmböcker på sjunde bänk, hittar en urna med en jättelapp där det står TITTUT! i runda, glada bokstäver.

Och just då släpper man på ett konfettiregn i alla regnbågens färger och ur högtalarna strömmar Attacks 80-talshit "Ooa hela natten" - eller möjligen Einstürzende Neubautens "Yü-Gung (Fütter mein Ego)" - och framme vid altaret rycks svepningen undan från en enorm, röd gravsten med korslagda partytrumpeter och inskriptionen "Wish you were here"

♥ ♥ ♥

Kommentarer