En morgon.

Igår vaknade jag för sent. Jag är ofta trött på morgonen. Säkert på grund av att jag är gravid, jag har haft lite sömnproblem under graviditeten, men det är inte bara det, jag har varit ovanligt trött om morgnarna under flera år. När C var liten och jag nyss hade börjat om att jobba kommer jag ihåg att jag tyckte det var en bra idé att börja arbetsdagen klockan sex och trettio för att kunna sluta tidigare. Jag gjorde aldrig det för att flexramen inte tillät det, men det kändes alltså som en möjlighet då. Nu tänker jag att det är orealistisk, empirin har visat att det inte går. De morgnar jag inte lämnar skulle jag i teorin kunna börja klockan sju, vilket jag har ambitionen att göra, men det har nästan aldrig hänt för att jag är trött. Det är lättare att komma upp efter de kvällar då jag somnar samtidigt med C, men jag är ändå trött.

Vi har köpt en ny säng. Den är bredare, hundraåttio, och en kontinental. Det var N som tryckte på för köpet, han fick besvär i ryggen av vår gamla säng. Själv ville jag ligga obekvämt och ha kvar pengarna på kontot. Men jag älskar vår nya säng. Den är så skön. Särskilt på morgnarna. Sängen är uppdelad i sektioner så att de delar av kroppen som behöver sjunka ner i madrassen kan göra det, utan att man hamnar nere i ett dike. Ju tyngre jag blir på mitten, desto djupare blir gropen där. Det är bekvämt.

Jag funderade på att hoppa över duschen för att kunna komma i tid, men jag kunde inte tänka mig att gå på farmors begravning med fett hår. Jag hörde av mig till förskolan via sms om att jag och C äter frukost hemma. Det blir säkert ett par såna sms från mig till förskolan varje vecka. Det skäms jag lite för. Egentligen mest för att jag sms:ar, fastän en av pedagogerna har sagt att det är bättre att ringa.

Jag och C åt frukost, sedan duschade jag medan hon satt på pallen inne i badrummet och sjöng i en leksaksmikrofon. Hon är i en orolig period och är rädd för att vara ensam. Ärligt talat satt hon med inne på pallen när jag gjorde nummer två också, hon åt en skorpa under tiden och jag blev irriterad och bad henne sitta ute i hallen för att det verkade vara en långt ifrån optimal miljö att fika i. Jag erbjöd mig att ha en springa öppen i dörren, men hon ville hellre sitta inne hos mig. Medan jag duschade hörde jag hur hon övade på att uttala ljud hon har svårt för.
"Jag är en hårdrocks... flicka. Fffflicka. En hårdrock... flicka."
Hon säger vanligen slicka istället för flicka. Jag blev rörd och sa att hon var stor, hon blev glad.

Jag kom till mötet kvart över nio, oursäktligt sen. Fyrtiofem minuter sen. Jag bad om ursäkt. Min sjal hade fastnat ihop med halsbandet, jag slet isär dem, synlig irriterad.

Efter mötet var farmors begravning. Det var en fin begravning.

Kommentarer