Min kost 2.

Mitt i all den här medicineringen, som mat alltså innebar för mig i mitt sjukliga tillstånd, råkade jag hamna på en sida med kostråd för gravida. Jag hade letat efter information om vad man kan äta för att hindra gravidillamående, alltså om det till exempel skulle finnas något praktiskt litet tillskott jag kunde ta för att må bättre. Men hamnade på en uppfostrande sida om socker. Vårdguiden! Jag trodde du var min vän!

Minns mitt blogginlägg om min frukost, där jag dokumenterat att jag bland annat åt hallonkräm med havremjölk. På vårdguidens sida stod det: drick inte läsk, ät inte kräm. Mitt perspektiv vid tillfället gjorde att jag blev så upprörd. Jag är vuxen och behöver inte att någon ska börja läxa upp mig nu bara för att jag är gravid, som att jag behöver gå om skolans lektioner i kostcirkeln. Herregud. "Ät inte kräm." Kräm! En skål kräm som tillsammans med frukostmackorna fick mig att må bättre för stunden, ej skadligt för barnet. Det ska en självgod dietist plocka ur händerna på mig, därför att jag inte ska bli fet. För det är ju därför de håller på om socker i vårdguiden. Det är inget som har att göra med barnets bästa. När man mår såpass illa finns det inget val om man har lyxen att inse att hallonkräm och surdegsmackor lindrar. Vad det än är som lindrar inom livsmedelsverkets gränser.

Det är ju otroligt jobbigt att må så dåligt som man gör i början av graviditeten, med både trötthet, andfåddhet och illamåendet. Jag har gjort allt jag kan för att lindra det och mycket har kroppen själv signalerat om, som täta små måltider till exempel. Jag har tänkt på gravida som inte kan få rätt mat, eller som inte kan få tag i mat alls. Mammor som är på flykt. Mammor som äter en låda spagetti och inget annat i ett flyktingläger varje dag. Vad hemskt det måste vara. Stackars dem.

Det finns en sida vars råd jag följer och den heter livsmedelsverket och då handlar det om vad min kropp och barnet har behov av, till exempel extra kalcium samt folsyra, och vad jag inte ska äta på grund av risker och gifter, till exempel opastöriserad ost. Att livsmedelsverket skriver att jag får äta nytillagad sushi innebär också att jag har ätit nytillagad sushi, ungefär tusen gånger, sedan jag blev gravid. För jag gillar sushi.

Min konsumtion av lakrits skvallrar om att jag mår bättre. Lakrits kan förresten få barnet att bli dum i huvudet, men det är bara om man äter mer än femtio gram lakrits om dagen, så det gör jag inte. Jag bara använder salta godisar som en medicin, för att slippa spy på gatan inför förbipasserande bilar, som jag gjorde förra veckan, hahahhahahah

Kommentarer

Unknown sa…
Sån jäkla skit att det är vikthets på gravida. Som det där med att väga sig hos bm. Det finns egentligen ingen mening alls i det.
Jag hade en chef som spydde sig igenom 3 graviditeter. Alltså det var så illa att hon gick ner typ 10 kg och blev inlagd på sjukhus ett par gånger. Men bebisen i magen mådde hur bra som helst och fick i sig all näring ändå, så jag tror inte det spelar någon större roll vad för kost man har under graviditeten. (Om man bortser från sånt som inte ligger på ej-ätbart-listan då).
Malin sa…
Stackars din chef! Känner också till en som drabbades sådär jättehårt av illamåendet och fick läggas in. Herregud. Tur att kroppen kan klara det ändå. Nej jag skulle hemskt gärna slippa vikthets, för det finns ju inget annat att kalla det.