Tusen och ett vaginala ultraljud.

Igår var jag på uppföljning på specialistmödravården. Jag träffade doktor Julia. Åh, mina tyska läkare och hur jag älskar att lyssna när de talar. Doktor Julia gjorde ett ultraljud både på bebin och på min livmodertapp. Detta är ju en intim kroppsdel, såpass intim att den finns inuti min kropp. Du som tycker det blir för mycket att läsa om livmodertappar är härmed varnad, det kommer att skrivas mer om såna i kommande inlägg. (För dig som inte kan få nog av underlivsskildringar rekommenderar jag Annika Lantz bok "Vad ska en flicka göra".)

Såhär bedömde doktor Julia min livmodertapp: "Det kan inte se bättre ut."
Samt:
"Du behöver nog inte vara orolig, tycker jag."
Min livmoderhals är inte mindre än fyra centimeter lång och den har inte förkortats någonting sedan jag fick cerklaget.

Bebisen och dess omgivning är också helt normalt. Vad glad jag blev!
Kuriosa: Just nu ligger bebisen upp och ner i min mage, med huvudet ner och fötterna uppåt. Igår när doktorn undersökte hade den ansiktet in mot min rygg. Den rör sig så mycket! Jag känner det hela tiden.
Man har ju bakväggsplacenta.

Kommentarer