Vecka 24 +1.

Jag idag:


Idag är jag precis så långt gången i graviditeten som jag var dagen då C föddes. Vecka 25, eller 24 plus en dag. Jag känner inga tecken på att det aktuella barnet är på väg att födas, vilket är ett stort framsteg sedan sist. 

Jag minns Cs förlossning som onaturlig. Att jag inte upplever det som en intressant historia att berätta är nog anledningen till att jag inte har gjort det heller. Det var en medicinsk upplevelse. Och chockartad.

Dagen efter mitt och Ns bröllop vaknade jag med värkar. Jag trodde först att det var magont, sedan förvärkar, sedan blev smärtan hemsk. Vi åkte in till sjukhuset klockan 11. Jag var öppen fem centimeter. C låg med rumpan först. Barnets vikt beräknades till 700 gram. Jag fick läkemedel för att stoppa värkarna och läkemedel för att hjälpa barnet. Förlossningsarbetet hade kommit så långt att det inte gick att backa bandet, men läkarna hoppades kunna fördröja förlossningen några dagar. Så blev det inte. Jag fick ryggmärgsbedövning och var vaken under operationen, som var en jobbig upplevelse. N satt hos mig och höll mig hårt i handen. Klockan 15.40 var C förlöst med ett urakut snitt. Och jag och N hade fått lyckan att bli föräldrar. 

Kommentarer