Ett blivande skolbarn.

Igår måndag stod termometern på noll och snöflingorna singlade ned. Jag och C åkte till hennes första inskolning i förskoleklassen.

Jag har hört det som C ska börja i till hösten kallas för följande av olika vänner och bekanta:

  • Förskoleklass
  • Förskolan
  • Skolan
  • Nollan
  • Sexårsverksamhet
Men vad det än heter, så är det en stor händelse i barnets liv och för oss föräldrar. C ska sluta vara förskolebarn och blir ett skolbarn. Jag var rörd och nervös. Vi föräldrar fick inte vara med under inskolningen, såklart. Klassrummet låg bara tvärs över korridoren från hennes förskoleavdelning. C hade varit uppspelt innan, men blev ställd och blyg när vi väl kom på plats. 
"Jag är rädd" sa hon och kramade mig. Jag sa att det finns inget att vara rädd för och att det skulle gå bra. En fröken (ja de kallar sig själva så) följde henne in i lokalen.

Inskolningen skulle ta en timme och tjugo minuter, under vilket vi föräldrar erbjöds att få information om fritids. Men det jag tänkte var, MAMMITAJM! Kaffe och bakelse på Lilla skafferiet!
Tyvärr var Lilla skafferiet stängt på måndagar. Jag promenerade motvilligt tillbaka och fick ta del av en måttligt spännande info om fritids. Jag tycker att det bara heter "fritids". Hur ska man avsluta ordet? Fritidsavdelningen? Fritidsverksamheten?

Vad spännande. Jag fick iallafall svar på två frågor. Ja, C får vara på fritids fastän jag och N är föräldralediga, men det är begränsat till 15 timmar i veckan. Jag tycker det känns jättebra, så att N ska kunna lämna henne på morgonen till exempel och så att jag inte behöver vara på skolan exakt 13.30 varje dag för att inte C ska behöva stå och frysa utanför en grind. Jag är ju nämligen förberedd på att bebisen kommer att bajsa vid olämpliga tillfällen etcetera.

Kommentarer