Utflykt.

Efter lunch igår bestämde sig familjen för att packa en liten matsäck och gå på utflykt. Vi gick upp till kullarna och satt vid den lilla rastplatsen med bord och bänkar.
"Vill du ha en smörgås?" frågade jag barnet, och fumlade med tumvantarna på matlådan. 
Vindar från nordpolen blåste på oss. Jag bar vinterjacka, med foder. 
Och täckbyxor. 
Det snöade.

Jag kan inte skriva mer om det.

Nu till det hela med termosen. 
För några jular sen gav N mig en uppskattad present, en stilig ståltermos, perfekt för en till två koppar dryck. Inför utflykten letade jag efter den. Men jag hittade den inte. Direkt började jag kasta misstänksamma blickar mot N. 
"Var har du satt min termos?" tänkte jag.
"Har du satt den på nåt 'smart' ställe?"
Sen hittade jag termosen, i skåpet bland alla termosar, där jag såklart hade satt den själv. 
Men det där är hur som helst ett förekommande fenomen hos oss, att börja misstänka sin oskyldiga partner när man inte hittar nån grej, som att partnern hade något med det att göra, och så står partnern där med oförstående blick, medan man själv är inne i någon konspirationsteori light.

Kommentarer