AKT 1! Förlossningen.

Vattnet gick hemma torsdag 20 juli kl 14.50 när jag satt på golvet i Cs rum och lekte med dockservisen. Jag lutade mig åt sidan och kände att nåt poppade, gick sönder, och jag tänkte att det inte var nåt normalt, innan jag kände hur vatten forsade ur mig. Massor! C fick gå och säga till N, som var på garagetaket. 
"Vattnet har gått över mamma."
C hämtade en handduk åt mig. Jag var helt upphetsad. Det tog väl nån minut innan N kom ner från garagetaket och jag ba VAR ÄR HAN! BEBIN KOMMER! Jag gick och duschade, tvättade av mig, men jag kommer inte ihåg om det var före eller efter jag sprang omkring i huset och sprutade som en vattenslang för att ta fram numret till förlossningen.

Ringde och de bad oss komma in. Vi åkte hela familjen. C hade ansiktsmålning. I bilen började jag känna lite lätta värkar.

Anteckningar:
"Vid 17 fick jag ett värkhämmande medel, tror det var brikanyl igen. Alltså samma som på cerklageoperationen. Det funkade. Vi ska troligen göra kejsarsnitt imorgon."

"Vid 01.30 har jag fått tätare smärtsamma värkar och jag får mer brikanyl."

På morgonen 21 juli bestämde sig doktorn för att göra kejsarsnittet. Det var doktor Barbara som skulle operera. Vi tycker bra om doktor Barbara. Vi kom igång med det hela vid 10. Snittet gick jättebra. Självklart är det jobbigt, men jag hade haft en del smärtsamma värkar och var glad över ryggmärgsbedövningen. N satt vid mig och höll i handen, det var jätteskönt. Bedövningen var jobbig förra gången, obehaglig, att inte kunna röra benen men ändå känna all beröring. Men den här gången gick det bra. Läkarna ryckte och slet i mina sammanväxta organ och mitt i allt sa doktor Barbara "hej på dig" och jag hörde barnskrik. Det var ett härligt ljud. Barnmorskan Malin kom och visade bebisen för mig. Han var fin, färdig, täckt av fosterfett med hopknipna ögon. "Åh vad fin han är" sa jag. N följde med Malin ut med glada ögon.
Lilla L föddes 10.23.
Läkarna sydde ihop mig medan de småpratade om sjukhuset och karriären. Jag fick ont ovanför bedövningen av allt tryckande och fick morfin. Smärtan försvann och jag somnade till på operationsbordet. 
Jag rullades mot uppvaket 11.15.

Jag var ivrig att få träffa bebisen, men blev kvar på uppvaket i tre timmar. Jag slumrade och längtade. En barnmorska från BB kom till mig med min telefon. Med den hade N tagit bilder på L. Jag fick besked om att allt såg bra ut. L hade cpap, andningshjälp, men det var inget att oroa sig för. Han hade fått sin första måltid, via sond. På en av bilderna låg han i Ns famn, hud mot hud.

Klockan 14.30 ungefär kom N och en barnmorska och hämtade mig.

Kommentarer