AKT 2! En (nästan) perfekt baby.

När vi körde mot salen där L låg blev vi hejdade av en doktor. "De håller på att sätta en nål på barnet." Varför det? Doktor Jolana sa att de hade undersökt L och tyvärr hade han ingen ändtarmsöppning. Jag sa: va? Doktorn förklarade att det var en missbildning, att hon inte kan säga vad det beror på, att L tyvärr inte kan äta, att han måste opereras snarast och att det görs i Uppsala. Maten som L fått i sig höll på att sugas upp ur hans mage samma väg, med hjälp av sonden. "För tyvärr finns det ingen passage."
Barnmorskan som kört min säng kramade mig.

Jag rullades in till L. Jag fick ha honom hos mig, han låg nöjd mellan mina bröst i en timme. Det var svårt att njuta odelat av stunden på grund av alla tankar och frågor och allt praktiskt som måste fixas.
Det gick inte för sig att jag flög till Uppsala med L. Jag var för nyopererad. 

Anteckning: "22 juli kl 8.20.
N är på planet mot Uppsala. Jag har nyss pratat med koordinatorn där. Hon var med L. Hon sa att han sov lugnt och gott. Läkarna ska titta på honom vid nio, halv tio. Då kan hon höra av sig till mig, koordinatorn alltså.

Igår på kvällen hämtades L av vilka då? Jo, ett transportteam från Umeå, från barn 4, den avdelning C bodde på som nyfödd. De är så fruktansvärt proffsiga, lugna och trygga. Doktor Johan och sköterskan Magnus var det. Jag och N hade suttit hos L och tagit hand om honom ett tag innan han for. Det var skönt att avfärden gick bra, L gillar inte när man pillar på honom, men när han kom in i transportkuvösen tyckte han det var mysigt, det verkade som det iallafall, han låg tyst och lugn med slutna ögon och tutten, den gröna prematurnappen, i mun."

"L är en perfekt bebis. Så fin, med alla små delar på plats, alla fingrar och tår, han gäspar, nyser och gråter så underläppen darrar. Han låg nöjd på mitt bröst igår, bökade lite med huvudet, rörde ibland lojt på kroppen. Och så har han ingen ändtarmsöppning. Va? 
Innan han reste kikade vi i blöjan när han låg på rygg. Under könsdelarna där man skulle förvänta sig ett anus, mellan de små mjuka fulländade bebisskinkorna, finns något som kanske mer liknar en liten utåtnavel. 
Innan vi somnade igår sa N något som var rätt perspektiv. Vi bor i Sverige, detta fantastiska land, och det finns en lösning på det här problemet."

Nu är vi på sjukhus i Uppsala hela familjen och problemet med lilla Ls saknade stjärthål HAR fått en lösning: en stomi opererades in på eftermiddagen den 22 juli, dagen efter att han föddes. 

Under den 22a juli löste sig sak efter sak, L opererades och jag och C anslöt oss till N och bebis i Uppsala via taxi, flygplan och taxi. Det här är inte optimalt eller rofyllt, men vi är tillsammans och vi älskar varann och min bebis kan bajsa.

Kommentarer

Henrik Fakir sa…
Oj, akt 2 blev visst mer händelserik. Jag skickar många varma kramar till familjen o hoppas allt går utmärkt.🤗
Henrik
Unknown sa…
Så, man kände när detta hände att det var så orättvist att det skulle hända just er, när första gången ni fick barn var så... (jag kan inte sätta ord på det). Så jag började rabbla om Gud. Fastän vi inte är troende. Ber om ursäkt för det. Men nu när vi vet att framtiden är ljus så känner jag glädje! Vi längtar efter att hålla i Love och i resten av familjen) ❤️!
Malin sa…
Tack snälla! Ja det kommer bli bra det här. ❤️
Malin sa…
Jag ❤️ dig, syrran!