Oj, ska vi få ett barn?

Jag har haft en ganska ensidig positiv längtan efter bebisen hittills under graviditeten, men jag måste erkänna att nu när det närmar sig på riktigt känner jag lite panik, hehehehehe. 
Vi ska få en riktig bebis. Jag har glömt allt om hur man gjorde med bebisar. Den ska komma snart! Jag är så trött! 
Pratade om det med N igår. Han har inte panik utan ser fram emot födseln, men är införstådd med att det kommer bli jobbigt att ha spädbarn. Det är sunt. Jag kan tänka mig att jag känner mer hisnande känslor eftersom min kropp och jag ska vara huvudpersoner, både i graviditetens sista prestation, kejsarsnittet, och i att förse bebisen med mat.

Idag skriver jag att göra-listor med sånt som måste fixas, inte bara packa BB-väskan, vilket jag nyss gjorde, utan att fixa med Cs kalas, fixa presenter till mina syskonbarn som fyller år när vi redan har fått en liten unge, få bort ett köksbord som ska bort innan bebisen kommer etcetera. Det är lugnande.

Kommentarer