05-bloggen.

Hej!
Jag måste dricka kaffe för att inte slockna medan jag avslutar matningen av bebisen klockan fem på morgonen. Rolig grej: när vi matade på schema sov han systematiskt igenom alla 05-mål. Nu har doktorn sagt att han själv får säga till om han är hungrig, jag bara yes, inget mer vakna 05, men då är det just vad han har gjort två nätter i rad istället. 

Illustration av trött hjärna: det här har jag googlat på inatt och jag har ingen jävla aning om vad jag var ute efter med det, samt att det visar på en extrem personlighetsförändring.
Vad i helvette?

Idag, igår, hade C äntligen sitt kalas. Det blev helt jättebra. Jag missade sången och tårtljusutblåsningen för att jag ammade barn. Men N tog kort och min syster filmade. Det kändes jäkligt gött i hjärtat att C fick en rejäl presentöppning och uppmärksamhet och godisskattjakt och lek med kompisar. Det var hon verkligen förtjänt av. 
Bebisen L var populär i andras famnar och jag kände mig lite ovan och utan syfte när jag inte behövde ta hand om honom.


Mina föräldrar hade kommit innan kalaset och hjälpt till att pynta med C. Det var så himla bra. Här ovan är resterna efter festen. Jag hann inte dokumentera nåt, men det var verkligen ett fint kalas.

Men efter kalaset och allting var jag väldigt trött eftersom jag inte sovit så mycket på natten och inte kunnat vila på dan. Efter ett mysigt fredagsmys (ja, mys är mysiga) med N och C testade jag att lägga mig med båda barnen. Bebisen sov lugnt under en timme medan C höll på rycka mig i händerna och tjata om att hon är rädd för varulvar och jag blev jättearg, jag var bara så oerhört trött, grinade nästan över att jag inte fick sova fastän bebin sov, blev taskig mot C, N fick ta över och lägga sig med henne. När jag skulle försöka somna med bebisen på soffan vaknade han och ville äta. 

Nu har natten gått och jag har iallafall fått sova några timmar sammanlagt och det gör verkligen skillnad. Herregud.

Det jag vill ha just nu är
1. Cirka tre timmars sammanhängande sömn.
2. Tillfälle att vara med C och göra nåt ordentligt med henne, jag saknar verkligen det, vi behöver det hon och jag.

Det här kommer också att passera. Det här är en period i livet, en del av att ha spädbarn. Och vi rör oss framåt.

Kommentarer