Får man blogga en sån här bild på sin bebis? Jag kan inte hålla mig från att kränka hans integritet.

Kolla vad fin. Han har nyss blivit badad för första gången av sin pappa. Ser du nåt annat? Han har ingen matsond. 

Imorse vaknade jag av att bebin, som låg ovanpå mig, grät för att han dragit loss matsonden, som suttit tejpad mot hans kind. Jag drog ut den sista snutten som satt kvar i hans näsa och så somnade vi nöjt om. 
Senare på dagen var vi på sjukhuset och vägde och mätte honom. Han har fortsatt att gå upp i vikt. Det kändes stort. Jag blev lycklig och stolt över både honom och mig själv. "Bra jobbat" sa N. Jag fick tårar i ögonen. Vi blev utskrivna från sjukhuset.

Nu är matningarna praktiskt enklare eftersom jag bara behöver mata med mina bröst och inte tjorva med sondmatning efteråt. Det borde ju rimligen göra att jag får mer möjlighet till vila på nätterna. 
Hemma efter läkarbesöket bytte jag blöja på L som skrek och sprattlade. "Hej, ditt normala barn" sa jag. (Ja, han har ju stomipåse, men det ska vi prata om en annan gång.)

Jag blir påverkad av att sova så lite, det går bra i början av dagen, men på kvällen är energin och tålamodet slut och det går tyvärr ofta ut över C. Det är tvärt emot vad jag vill och känns hemskt. Men jag får helt enkelt lov att förlåta mig själv, eftersom jag vet vilka förutsättningar jag har. 

Idag bar jag C på ryggen när vi gick in i sjukhuset. Det kändes bra, jag har varit begränsad så länge i hur jag kan hantera henne och jag vill gärna bära och kramas och ha i famnen. Som hon behöver. Och jag med. Idag blev L tre veckor. Det var tre veckor sen jag gjorde kejsarsnitt. 

Kommentarer