Lycklig förälder.

Den här bebisen, vet du hur söt den är? Han gör såhär. När jag lyfter upp honom och han är hungrig så nöffar han som en jätteliten gris och buffar med ansiktet mot mig, söker med sin lilla nos efter maten, äter exempelvis på min tröja. Han är så liten och len och mjuk. När han ligger på skötbordet brukar jag pussa på hans fötter eller liknande, men jag vet inte om han uppskattar det ännu. Jag pratar ändå med honom när han ligger där, och gullar och pussar honom varje gång jag lyfter upp honom. Utom kanske klockan fem på morgonen när jag är jättetrött och han har pinkat ner skötbordet så jag måste göra om blöjbytet en gång till. Han verkar dock gilla mig. Jag känner mig så öm när jag tänker på hur hans lilla hjärta känner trygghet hos mig. Känner kärlek. Jag älskar honom också. Hans ben är som röda, skrynkliga korvar. Det här är vårt andra barn, och visst märks det. Vi är mera rutinerade. Men många av de här upplevelserna är ändå första gången.

Kommentarer