Oro.

Det är jobbigt att sova såhär lite, man tappar allt man har. Jag är skör och gråter över saker och är sträng mot C fastän hon förtjänar motsatsen. N stöttar och peppar jättemycket, sköter all markservice och uppmuntrar mig att fortsätta kämpa med amningen när jag vill ge upp. Jag har känt mig orolig ofta när jag sondmatar L, att han får för mycket eller för lite mat i sig. Ibland får han ont i magen och gråter. Men det värsta vore om han inte gick upp i vikt, senast vi vägde hade han inte kommit upp i sin födelsevikt ännu. Den var 2824 gram. Vårt fina lagom stora barn. Imorgon ska vi till sjukhuset och väga honom igen. Sist vi var där, i söndags, tyckte doktor Jolanda att han kommer bli starkare och orka äta mer, men att han behöver sonden åtminstone en vecka till. 

Jag har fått till det med en bärsjal idag. N gjorde en jättefin middag som blev kaosartad på grund av omständigheterna, att ha spädbarn och vara nya som tvåbarnsföräldrar. Jag var oförberedd på hur väldigt otillräcklig jag skulle känns mig med ett nytt barn, att jag nästan hela tiden sitter med bebisen och säger "nej det kan jag inte" till C. Men N och hon byggde en trähäst idag. De har ju varann iallafall.



Kommentarer