Rompa.

När jag fick reda på att lilla L hade en missbildning och jag funderade på att skriva om det, berätta om det, så tvekade jag, och det var för att jag var orolig att någon skulle vara dum med L för att han är missbildad. Det var inte en intellektuell oro utan bara känslor som kom. Vara dum med honom hur, det vet jag inte riktigt. Tycka eller tänka saker om honom kanske.

Hur som helst har jag kommit på att jag ska berätta lite om fortsättningen gällande rumpan. Det är meningen att L ska få ett stjärthål som alla andra i slutändan. Stjärthål, det var ordet som stomiterapeuten i Uppsala använde, mycket okonstlat. Jag kände mig mycket glad när jag fick reda på att L som alla andra har en ringmuskel. Så med hjälp av en operation ska han få ett anus så småningom och när det funkar eller är läkt och så, så opereras hans stomi bort. Det är planen. Om allt går som det är tänkt är alltså stomin tillfällig. Och det känns jäkligt bra tycker jag.

Kommentarer

Unknown sa…
Menåhh att en örker med dom där tankarna!! När jag fått reda på att Jonna dött i magen så var en av mina första tankar "vad fan kommer folk att tänka??". Men folk är oftast rätt fina ändå. Jag blev glad av att höra att din lille plutt hade fått hjälp och verkade må bra. Skönt att höra att han ska få ett stjärthål oxå!
Malin sa…
Nå. Det är fortfarande skakande, det som hände er med Jonna. Fattar ju hur jobbigt och smärtsamt det måste ha känts med alla man ska möta och förklara. Det är härligt att följa dig med Vide och livet nu!
Vilken fin inställning, att folk är rätt fina ändå. Ja, de är ju det! Jag ska tänka på det.