Spädbarnsliv!

Um, det har alltså gått lite mer än två dygn sen vi kom hem från sjukhuset? Hehehe. 
Jag måste konstatera att jag har känt en hel del oro och frustration under dessa timmar. Och jag antar att dygnet känns dubbelt så långt när man ställer in nätterna, för det känns verkligen som att vi varit hemma längre. Jag är sketaorolig för:
Att L får i sig för lite mat
Att han inte ska orka amma bättre
Att L andas för fort (det gjorde han inte enligt Google)
Att L andas hackigt (normalt enligt Google)
Att han har förkyld på grund av sina vistelser på flygplats
Att L är täppt i näsan
Att L har RS-virus 
Att vi sondmatar honom för lite
Att vi sondmatar honom för mycket
Att han ska ha ont kring sin stomi
Att han ska dö av allmän misskötsel 

Det här uppfattar jag som ett normalt förfarande, oron alltså. Den har ju ett praktiskt syfte, att ta hand om barnet. Jag får försöka se klart i dimman.

Men sen inträffar ju en del roligt kaos också. Jag tillbringar mycket tid i ett soffhörn, där sitter jag när jag ammar, sondmatar och pumpar ut bröstmjölk. Jag sitter i soffhörnet nu. Här är jag och mina barn i soffhörnet:

Bara älskar hur C ser ut på den här bilden, det är så hon! Vår skräckälskare.

Jag satte på L en rosa body idag och glömde själv bort vad det var för kön på barnet. Jag bara, inom mig: "Vad fint hon ammar, eller han." 
"Titta, nu andas hon eller han sådär."
"Nu behöver nog... hen byta blöja."
Jag har inte sovit så mycket, okej?

Inatt efter elvamålet somnade jag med L ovanpå mig i soffan. Vaknade vid två av att vi båda var genomblöta i svett. Yrvaket skulle jag börja byta barnets blöja i soffan, tog likt en amatör bort blöjan innan jag började få av bodyn. Barnet pinkade i soffan, på sig själv och sitt täcke. Jag hade slitit av mig mitt svettblöta nattlinne och brösten hängde fram. Jag satte på barnet en ny blöja, den blev bak- och fram? Jag tog med hela det blöta paketet till skötbordet. Fick på en till blöja, också bak och fram. Love var upprörd. När jag lyckats få iordning barnet med blöjan åt rätt håll till slut, satte vi oss att amma. Då kände jag hur ungen åter igen var helt blöt. Det visade sig bara vara min läckande bröstmjölk som drällde över både honom och mig. Skönt!

Jag har förstått att även det här är ett normalt förfarande.

Den här bilden gör mig så glad!

Alla tillsammans! 

Vi har även ätit rabarberpaj!

Tack, N.

Dessutom har jag lämnat huset idag, varit till affären med C. Det du!

Kommentarer