Barnavårdcentralen.

Idag har jag varit på BVC med Love. Nu ska jag notera att just nu känns det som att jag har fått lite koll på tillvaron med bebis. Jag har klättrat upp på madrassen som flyter i livets pool istället för att bara klänga på den. Sånt kan ju förstås fort ändra sig. Men.

Något som har varit skönt med Love ända sen han föddes är att när han skriker så betyder det inte att han håller på dö. Missbildningen innebär förstås sina egna bekymmer, men jämfört med Charlie har han ju varit i trygghet ända sen dagen efter förlossningen. 

En annan sak som är fin är att vi har en mera normal kontakt med BVC. Det innebär att jag som spädbarnsförälder också får lite omsorger. Idag kollade sköterskan av hur jag mår psykiskt, eftersom många mår dåligt en bit in i det nya föräldraskapet. Sånt hanns inte med när Charlie var liten. Jag mår bra. Men när jag tittar på frågorna inser jag att det jag upplevde när Charlie var ett par månader gammal är ganska likt förlossningsdepression. Då hade jag inte vården till hjälp för min egen del, men nu håller vår sköterska koll på mig och Nicklas även framåt, eftersom psyket kan reagera i efterhand också, efter att något jobbigt redan har passerat och är över.

Idag väger Love 5,8 kilo!

Kommentarer