Clowner.

I samband med att filmen Det hade premiär fick de det svårt igen, alla som jobbar som clowner i goda ändamål. Jag hörde en intervju i P1 med några sjukhusclowner som var irriterade. Och de sa som snälla clowner alltid säger: "det där är ingen riktig clown". Det var samma sak när den där grejen pågick med folk i clownmasker som skrämdes. 

Men alltså. Ärligt talat. Hörni. Alla är rädda för clowner. Eller hur? Alla barn är rädda för clowner, för de ser konstiga ut. Alltså jag vill inte vara taskig eller så, men barn behöver inte ha varit utsatta för nån läskig clown för att bli rädda för en människa i vitt smink, plastnäsa och konstiga kläder. Det är nog bara naturligt. När C var på sjukhus i treårsåldern fick vi besök av sjukhusclownerna. Och hon var rädd för dem. Det är väl klart, nån knackar på dörren och så är det två okända som ser jättekonstiga ut som vill komma in. 
Undrar om de måste gå igenom det i varje sal, knacka på och sen anstränga sig för att låta jättesnälla och prata med mild röst för att kompensera för hur de ser ut så att barnet ska släppa in dem genom dörren. 
Alltså, efter den första naturliga misstänksamheten tror jag Charlie uppskattade besöket från clownerna, de gjorde ballongdjur och skojade. Men asså vore inte allting enklare om de inte hade varit utklädda till clowner?
I intervjun i radion ställdes flera relevanta frågor, som clownerna irriterade sig på. Till exempel den här:
"Borde ni inte klä ut er till nåt som barnen inte är rädda för, som gosedjur till exempel?"
Det föll inte i god jord.
NEJ, vi ska fanimig vara utklädda till clowner. Kosta vad det kosta vill.

Kommentarer