Det har förflutit ett par dygn när bebisen har ätit ofta, varje timme om dagarna och lite glesare på nätterna. Visst, det är körigt. Eller, det är opraktiskt, framför allt. Jag trivs med att amma. Om man inte behöver göra andra ärenden så funkar det rätt bra, fast det har varit svårt att hinna laga mat och duscha och sånt. Men den här veckan har C simskola efter den vanliga skolan, och det innebär att N både hämtar och lämnar med bilen för att vi ska få ihop det. Det har ju passat bra för min del, jag har inte behövt passa några tider utanför hemmet. 

Min amningsteve nu förutom vad än SVT har att bjuda på är Mad Men. Jag ser om den. Träffade N i soffan igår och sa både att jag känner igen mig i Don och Bettys föräldraskap och att jag ser fördelen med att ha ett hembiträde. N svarade ingenting, det kändes oroande. Men han hade i och för sig lämnat barn, jobbat en full arbetsdag, hämtat barn, åkt på simskola, åkt på föräldramöte och sen lagt C, plus att han var förkyld. Så han var värd att halvsova i soffan. Sen pratade vi ändå, vad härligt att skoja en stund med varann vi vuxna emellan.

Alla utom bebisen är förkylda. Usch, vad trött jag var igår kväll, jag med.



Jag får visst intryck från omvärlden nu, jag läser nämligen DN. Men detta med sociala medier alltså, jag testade mig på att kolla Facebook och möttes av en partikamrat som skrev "vet någon vem Hanif Bali är?" Följt av uppskattande inlägg om nåt han skrivit om asylsökande. Asså!!! Jag funderade på om jag distanserat mig tillräckligt mycket från partipolitiken för att kunna skriva hur jag kände, men avstod, dolde alltihop.

Kommentarer