Det.

I fredags gick jag på bio med syrran och såg Det. Det var två upplevelser i en, filmen och biopubliken. Angående den senare noterade vi det här: folk var cirka sjutton år, skrattade på konstiga ställen, surfade på mobilen eller blev uppringda med ljudet på, samt tog med köpmat in på bion, inklusive största läsken, som de av nån anledning skulle dricka ur medan den satt i drickhållaren i armstödet. Intressant!

Om filmen säger jag såhär. Det är fysiskt omöjligt att inte vara rädd för den där clownen. För den ser så fruktansvärt hemsk ut. Den behöver inte ens göra nåt. Men hela filmen bombade på med den form av skrämsel där nån rusar fram och ruskar en om axlarna. På grund av det var en del scener inte läskiga, exempelvis var det inte skrämmande att se en zombie ragla fram i helfigur i fullt dagsljus. Man hade avstått från att bygga upp stämning mellan skräckscenerna. Men det fanns ändå mycket skräck som funkade. Detta eftersom filmen bjussade på så många olika läskiga händelser. Den jobbade lite som immunförsvaret, den testade alla grepp.
Mm, det är härligt att få vara rädd i biomörkret, fast inte när man sitter och nattammar och tänker på om Pennywise långsamt skulle titta fram i dörröppningen.

Kommentarer