Stora barnet.

C har tydligen blivit vuxen. Alltså, hon är ju fortfarande rätt kort, men hon har gjort en märkbar utveckling senaste veckorna, sen skolstarten. 
Jag ska berätta, när vi hade fått Love och jag och han fortfarande bodde kvar på sjukhuset så kom N och C och hälsade på mig en dag. Vi fick tillfälle att äta lunch på tre i restaurangen, ursprungsfamiljen. Då sa C såhär:
"Jag vill inte vara sex år. Jag vill inte börja skolan. Jag vill att det ska vara som innan Love föddes."
Det kändes så hjärtskärande.
Men det går ju inte att backa livet. Skolan började. Och C... blev verkligen sex år. Allt vi hade funderat på hur hon skulle klara, det klarar hon. Hon blev så stor. Hon känns så självständig. Och är glad och stabil. Tjejen som ganska nyligen hade rätt svår separationsångest från oss lämnas i skolan utan vidare, äter i stora skolmatsalen och går simskola där vi föräldrar inte får va med. 
Just nu sitter jag utanför en danssal som C sprang in i utan att bry sig om sin gamla mor. Det enda viktiga var att hon fick med sig sin vattenflaska. När hon fått den ur min hand kutade hon in och ställde sig i ring med de andra barnen. 
Det känns så härligt. Hon tar sina steg ut i livet.

Kommentarer

Hanna sa…
Juni är ca 110 cm lång och vill helst inte gå till skolan, gråter lite varje morgon vid lämnen. Hon vill hellre vara med oss. Hon vill inte heller gå till gymnastiken nu när hon har bytt grupp, det är jobbigt när hon inte känner nån.

Men simskolan, den älskar hon verkligen.
Malin sa…
Åh, lilla vännen. De går igenom mycket när de är sex år. Det är till att kämpa på för både oss föräldrar och barnen. Jag är grymt lättad att en del av det jobbigaste har släppt för C (för tillfället iaf). Vad härligt att Juni älskar simskolan, C också!
Malin sa…
PS C är 112 cm DS