Den här perioden.

Jag ska skriva ner ett minne av hur det är att vara ledig med  Love som är två månader.

Härom dagen körde jag till skolan för att hämta Charlie halv tre, som vanligt. Jag hade bärselen under jackan och stoppade ner Love i den när jag kom fram. Det är praktiskt. Jag hämtade C, vi gick mot bilen, jag med bebisen på magen, utstickande ur min Gudrunparkas, och hand i hand med C som babblade om allt möjligt. 

När vi kom hem lekte jag och Charlie kurragömma så länge Love tillät. Han sov i vagnen. Vi fick ut en extra runda genom att trycka in tutten i munnen på honom. Alltså nappen, inte mitt bröst. Då lugnade han sig en stund. Jag gömde mig bakom gardinen. Sen vaknade Love och jag ammade honom medan Charlie såg på teve, och jag med för den delen. Vi gillar båda Kluro, i originaltitel Odd Squad, väldigt mycket.

När det var dags att laga mat grät Love så fort jag la ner honom. Så jag tog på mig selen igen och lagade mat med honom i den. Det är inte så jäkla praktiskt, det gick ut på att jag stod och tärnade morötter jättelångsamt med en hand medan jag höll om Love med den andra och gungade med knäna.
Sen delade jag fiskfiléer med en hand.

Det går inte att böja sig fram när man har barnet i bärsele, så många jobb är svåra att utföra. Till exempel plocka ur diskmaskinen eller plocka fram ingredienser som står längst ner i skafferiet. Men man kan göra en slags limboböjning där man lutar sig bakåt. På det sättet kan man få upp ett fat med fiskfiléer ur kylen.

Medan jag blev klar med maten cyklade Nicklas in på grusuppfarten. Jag vinkade till honom genom köksfönstret. Vi åt fisksoppa till middag.

Kommentarer