Fortsättning, leva på sjukhus!

Ja, men det är ju såklart jobbigt, för att Love har fått vara med om en stor operation och har ont. Det onda är smärtan efter själva operationen, men också nålar och sånt, att tvätta såret och helt vanliga grejer som att äta flytande alvedon, vilket är en obegriplig och hemsk upplevelse för honom. Att se Love ha ont gör ont i mig och gör mig spänd och utmattad.

Idag såg jag tydligt hur såret har läkt och märkte på Love att han var mera som sig själv. Det går åt rätt håll. Jag blir så imponerad och öm i hjärtat över den här lilla ungen. Han ler och jollrar så fort det känns bra i kroppen. Direkt det jobbiga upphör. Han är inte svår. Bebisar är fantastiska. Och Love är så fin.

Vi ska vara här en stund till. Det ska bli skönt att komma hem. Varje dag har jag och Charlie varit i lekterapin och gjort nåt kul. Lekterapi, det är ett lite konstigt ord, det är helt enkelt stället dit barn som är på sjukhus kan gå och leka. I Uppsala är lekterapin top notch, det finns jättefina rum, leksaker av alla slag och utbildade förskollärare. 

En del leksaker har sjukhustema för att barnen bearbetar upplevelser genom att leka, men det mesta har inget att göra med sjukhus. Ett dockhus:

I "sinnesrummet" kan man slappna av och uppleva olika mysiga situationer med ljus och färg. Som Charlie i bollhavet nedan. Rekommenderas.

I ateljén har vi målat och pysslat.

Igår fick hela familjen tid och tillstånd till en promenad utanför sjukhuset, med Love i barnvagn. Vi letade vackra löv i slottsparken och fikade i slottskaféet. Det var verkligen jättehärligt att få komma ut tillsammans, eller snarare nödvändigt. Om man inte får lämna sjukhuset kan man nog bli lite tokig. Speciellt jag har ju svårt att komma ut den här gången och jag kände mig tusen uppfräschad efteråt.

Jag glodde på ett träd.


Kommentarer