Freden med kroppen.

Näe. Jag håller inte på att kriga mot kroppen nu. Jag kom ju fram till att jag inte skulle hålla någon diet. Ingen alls. Upp med blodsockret, tänkte jag istället. Och när det gäller hur jag ser ut... 
Herrenån. Det hade väl knappt gått en månad efter att Love föddes när jag höll på så där, att konstatera att jag hade kvar "fettmassa" på kroppen. Jag blir ledsen när jag tänker på det nu. Nu säger jag till mig själv det enda rimliga som ingen sa till mig då: "Malin, du har fått barn för typ en månad sen! Var inte dum mot dig själv. Ha tålamod med din kropp och låt den läka. Du har gjort en stor prestation, att bära barn och bli opererad. Och din kropp kommer att imponera på dig, inte för att den är fin, utan för att den är stark."

Så är det verkligen. Jag älskar dig, kroppen! Kroppen, det är du och jag.

Kommentarer

Unknown sa…
Fint! Det är asjobbigt att banta när mat är så gött. Plus att man sabbar ämnesomsättningen genom att svälta sigsjälv. Kroppen är amazing som klarar så himla mycket!
Malin sa…
Åh, det är så fint och sant som du säger, mat är gött! Så gött <3
Och jag avskyr ju bantning, både i teorin och praktiken, så det känns skönt att avstå det.