Hämta på skolan.

Efter att jag var supersur när jag hämtade C från skolan i fredags anstränger jag mig mycket för att hämtningarna ska bli trevliga. Du kanske minns att jag bloggade om hur lycklig jag var i fredags? Ja, men det kan svänga snabbt uppenbarligen, när blodsockret slår i botten och jag är med om att hämta på skolan.

När jag ska hämta känner jag mig ofta varm, arg samt så stressad att hjärnan slutar fungera normalt. Jag vet inte exakt varför, men om det är en såkallat "helvetisk" situation som mötet mig, det vill säga 24 barn som skriker och springer i en trång korridor fylld av ytterkläder och sand, kan det bidra. Men i fredags var det inte ens så, det var bara att C drog ut på tiden med allt, ville rita färdigt en teckning, och jag hade förstås med Love, som var olycklig i bärselen. Jag blev då överstimulerad i nervsystemet. 
Efter det har jag använt alla möjliga framgångsrika tekniker för att vara lugn, pedagogisk och trevlig under hämtningarna. Exempel på tekniker är affirmationer i bilen, mellanmål och att sätta gränser när jag inser att tålamodet är på väg att ta slut.

Det är ju förstås höstlov (låtsas att jag kände till det innan den här veckan). Så det är färre barn i skolan. C går på fritids. Åh, vilken lisa att få vandra över en skolgård som är öde och målad vit av snö.

Det här är idag, Charlie låtsas att kossan pratar med Love. Love verkar älska Charlie, han blir alltid glad av henne. Under kossleken tittade han hela tiden storögt på C.

I måndags var vi, på grund av överraskningen med höstlovet, osäkra på om Charlie fick vara på fritids. Nicklas ringde skolan, men fick inte tag i nån. Så C var hemma med mig och Love. Det blev en jättefin dag, som jag ska komma ihåg, för att jag är så stolt över att mitt tålamod räckte hela dan. Under dagen var Love ledsen varje vaken stund om han inte blev buren i famnen eller fick ligga på skötbordet. Men jag fick ändå ihop frukost och lunch och utnyttjade fickorna av tid när Love sov till att pyssla med Charlie och leka i lekparken.

Innan Love föddes hade jag tänkt att C kanske skulle vara hemma med mig och bebisen hela tiden. Jag tänkte att det skulle vara enklare för mig att ha henne som sällskap. Idag säger jag om det: "Va? Hahahaha, hur kunde jag tänka det? Jag fattar ingenting."

Kommentarer