Läget.

Nämen vad är det här, en surblogg? Nå, låt oss få det tråkiga ur vägen direkt: det är november och vintern, alltså snön, har kommit till Norrbotten. Den har legat i en vecka och det ska snöa i en vecka framåt. Det är förstås inte populärt hos mig, den snöhatande luleåbon. 
När jag var ung och bekymmerslös älskade jag snön. Men nu kan man ju tyvärr inte bara dansa ut i snöyran och göra snöänglar. Jag ska ta mig runt med ett till två barn varav ett är i barnvagn. Då är snön ett besvär.
Jag har inte skottat snö på länge. Förra vintern var jag gravid och undvek såna uppgifter. Igår kväll när jag kollat smhi höll jag om N och berättade hur glad jag är att han skottar. Men han kan ju inte göra det jämt, jag måste ta hand om det på dagarna.
Nåja. Nu har jag ju min kropp igen. Jag får väl lära mig att hantera skottningen. Med tanke på allt annat jag har kunnat lära mig ska väl det gå bra.

Strunt i det nu. Förutom missnöjet med klimatet är jag lycklig. Det är så himla häftigt med Love. 

I onsdags var han och jag på sjukhuset halva dan. Under förmiddan undersöktes hans urinblåsa med upprepade ultraljud. Det är sånt de gör för att utesluta problem. Det såg bra ut. På eftermiddan träffade vi doktor Jolanta som gjorde en läkarundersökning. 
Jag var så imponerad av lilla Love den dan. Han skrattade sig ljudlöst igenom varenda ultraljud och undersökning, visade verkligen fram sin soliga sida. Och allt är bra med honom. 
Nu vaknar han i min famn. 

Kommentarer